statsinnevånarne ansenliga summor i lån mot förskrifning i bomull, och nordregeringen anser sig antagligen förpligtad att pröfva befogenheten af de anspråk, som kunna väntas framkomma, innan hon tillåter bomullens utlemnande. Hon vet neml. mycket väl, att Sydstaterna under krigets gång i England fatt ett lån mot säkerhet i bomull, hvilket användts till anskaffande at medel för krigets fortsättande. Man gick så öppet till väga med detta lån, att det tillochmed noterats på Londons börs. Det kan ej vara nordregeringens önskan eller afsigt, åtminstone kan man tro det, att vilja utlemna sådan bomull, genom hvars belänande upproret understödts och törlängts, det vore att fordra, det hon skulle betala till för alla de summor och det myckna menniskoblod som utgjutits. Bomull under sådan kategori är naturl. konfiskabel. Telegrammet meddelar vidare, att NordCarolinas hufvudstad Raleigh, der sydgeneralen Johnstone förskansat sig, för att mota Sherman, blifvit utrymd. Det framgår häraf, att nordgeneral Sherman verkligen varit i rörelse mot norr. Åtskilliga af Sydstaternas underbefälhafvare komma troligen att vägra sträcka vapen, för att fortsätta ett guerillakrig. Som Nordstaternas armåeer dock äro talrika, och landet lest befolkadt, skola guerillas troligen icke kunna länge hålla sig. Man väntar derföre, att en mängd sydsoldater skola kasta sig ini Mexico och anslusa sig till Juarez, för att bekriga fransmännen. I Italien talar man mycket om en egendomlig tilldragelse, som timat i Rom. En engelsman, mr Spiers, red en furst Doria tillhörig häst och bar dervid de italienska färgerna. Så snart folket blef honom varse, utbröt ett ofantligt jubel. Slumpen ville, att de italienska färgernas bärare utgick som segrare ur Steople-chasen. Jublet fördubblades. Men kardinalerna tycktes i denna tillfällighet se ett olyckligt förebåd, som man på något sätt måste förekomma, eller ock betraktade de utvecklandet af de italienska färgerna som ett brott. Kardinal Mateuci vände sig till engelska konsuln, för att denne skulle af mr Spiers begära förklaringar. Mr Spiers gaf dem gerna, men kardinal Antonelli ville ej låta sig dermed nöja och förordnade, att mr Spiers skulle inom 24 timmar lemna det romerska området. Men mr Spiers är en undersåte under Hennes britiska M:t. Så snart utvisningsbefallningen blef känd inom den engelska kolonien i Rom, utspred den genom plakater på husen följande proklamation: Ett möte mellan de engelska undersåterna skall ega rum inom engelska konsulatet, för att afgöra om hvilken hållning som skall iakttagas på grund af den orättvisa och olagliga förordning, enl. hvilken vår landsman mr Robert Napier Spiers skall inom 24 timmar lemna Rom. I händelse kardinalen icke vill taga sin förordning tillbaka, ombedes mr Odo Russell att bekantgöra sina landsmäns beslut med det tillägg, 1 att om regeringen skulle anse detta möte olagligt, skall man vända sig till den engelska regeringen. Den romerska curian råkade i förlägenhet; hon föreslog den medelväg, att mr SpiersJ, skulle lemna Rom och efter 24 timmar vända tillbaka, men mötet icke ega rum. Hvad skedde? Kardinal Antonelli tann plötsligt mr Spiers förklaringar tillfredsställande och teg utvisningsordern tillbaka. Den helige fadren har under veckan före påsk mottagit en mängd pilgrimer, de flestal, franska damer. Times korresp. i Rom berättar om hertig de Persignyis besök i Rom, der han troligen varit med uppdrag trån kejsar Napoleon, att han anlände till den eviga staden Palmsöndags morgon och samma dag närvar vid den stora ceremonien i S:t Peterskyrkan. På måndagen dinerade han med general Montebello (franske öfverbefälhafvaren i Rom), och följande dags efterm. kl. 4 for han till Vaticanen med sin hertiginna och sammanträffade med påfven. Efter en kort stund for hertiginnan sin väg, men hertigen förblef ensam med h. helighet. Hvad som dervid tilldrog sig, är det omöjligt för mig, säger korresp., att säga, men han återvände naturl. valldeles hänförd af! så mycken godhet, parad med artighet etc. På aftonen dinerade hertigen hos franske gesandten hr de Sartiges, der han sammanträffade med kardinal Äntonelli, med hvilken han under flera timmar befann sig i enrum efter middagens slut. H. exc. har emottagits och . bemötts med furstliga hedersbetygelser, och sjelf förklarar han, att han icke har något slags beskickning. Men det finnes officiösa såväl som officiela beskickningar, och det är omöjligt att icke fästa synnerlig vigt vid ettj!i samtal med h. helighet, hvilket kräfde hertig-. innans frånvaro, och vid enskildt samtal med ! kardinalen, hvilket varade i flera timmar. Inom l; vissa klerikala kretsar heter det, att Persigny haft i uppdrag, att för påfven tillkännagifva, det septemberkonventionen med bestämdhet skall utföras under den stipulerade tiden; att pådrifva påfven att upprätta en armestyrkasom är tillräcklig för att förhindra hopsamlande och beväpnande af bourbonska röfvare RA kr 2 Ut GA4 IA I KR a 43 Mm — — — — — —— — — — AA — — Lo —