II. Under det konungen samtalade i Louvren med enkedrottningen, var Mauvepin ute på gatorna och sökte äfventyr. Mauvepin var ingalunda vacker; han var något kovpärrig, något puckelryggig och linkade på ett besynnerligt sätt med venstra benet, så att det såg nästan ut som om han varit halt. Icke destomindre hade han, sådan han var, någon framgång hos könet. Först och främst egde han mycken qvickhet, hvilket behagar en stor del af det feminina sligtet. För det andra var han alltid omsorgsfullt klädd, vil parfymerad och doftande af vällukter, något som alltid behagar Evas döttrar. Slutligen förstod han sig fullkomligt på qvinnorna, det vill säga han svor dem alla evig trohet, bröt beständigt dessa eder men visste att förskaffa sig deras förlåtelse härför med en sällsynt djerfhet. Vid konung Henrik III:es hof fanns mer än en ung adelsman som kunde skryta af framgång hos det täcka kö et, men ingen hade så stor lycka hos damerna som Mauve, in. — Han är ej vacker, sade somliga; han är nästan ful, tillade andra; han haltar något, hviskade de djerfvaste, och är litet krokryggig, — men han har ett så förnämt utseende! ...