Osterrike fasthåller vid sin protest mot den preussiska flottstationens förläggande till Kiel. Regeringen i Wien vill icke bestrida den preussiska slottan rättigheten att taga station i Kielersjorden, men en österrikisk flotta skall samtidigt kasta ankar utanför Kiel; ordre har redan afgått till den i Geesteminde stationerade, österrikiska eskadern. I, sin, plan om Hottans utvidgning säger Preussen, att marinetablissementets upprättande måste börjas genast. Som motiv för utvidgningen nämnes bland annat, att Preussens flotta måste bli minst lika stor med de skandinaviska ländernas, på det att under vissa eventualiteter icke en mindre makts flotta må kunna fritt skada Tysklands handel och kuster. — Planen är således åter en ny handske, utkastad mot Skandinavien! Må våra sanguinici besinna detta! De i Spaniens hufvudstad timade oroligheter äro af allvarlig natur och läggas regeringen till last. Studenterna voro missnöjda med att universitetets rektor afsattes och företogo en demonstration. En stor menniskomassa hade samlats, då regeringen d 10 på qvällen befallte kavalleriet hugga in, och infanteriet sköt på folket. De sårades antal uppges till 43, de dödades till .10. Största delen utat dessa består hvarken af studenter eller revolutionära, utan af regeringens egna anhängare, hvilket i hög grad stärker de beskyllningar för hänsynslöshet, som göras militären. Bland de fallna finnes sålunda en nära slägting till marinministern, den unge grefven Navas, som träffades af en kula i det han fredligt lemnade ett förlustelseställe, och flera notabiliteter ha haft samma öde, ty soldaterna sköto i hast på hvem som helst. — Man väntar ministerens fall. I Offenbach i Tyskland har hållits ett stort arbetaremeeting, hvarå fattades bl. a. följande resolutioner: 1. Vi vilja i politiskt hänseende ett genomförande af den allmänna och direkta valrätten samt i socialt upprättande af produktionsföreningar i stort, hvilka böra understödjas genom statsanslag. 2. Eftersom adel, presterskap och borgare f. n. bekämpa hvarandra inbördes, derföre att en hvar af dessa faktorer för sig gör anspråk på suprematien, hysa vi den öfvertygelse, att intetdera af dessa trenne partier någonsin skall ingå på våra berättigade sordringar. Vi betrakta oss derföre som statssamsundets fjerde stånd, utan att göra gemensam sak med de feodala, klerikala eller de liberala Fortschrittsmännen.