Det berättas, att Frankrikes gesandt i Rom, grefve Sartiges, skall inom kort återkallas och Frankrike hädanefter edast representeras af en legationssekreterare, tills svårigheterna i afseende på Rom blifvit lösta. Iill kejsar Napoleon har en deputation afflomnat lagstiftande kårens adress, hvarå kejsaren svarade: Landet är regeringen tacksamt; det ser, att statens lifskrast är i tillväxt och utveckling; det ser hindren för administrationen försvinna; garantier för framåtskridande och säkerhet äro gifna; landet känner sig fritt under valen, i kamrarne och i pressen. Både de arbetande och de förmögna klasserna frukta mera för missbruk af friheten, än af statsmakten. Till slut uppmanade kejsaren lagstiftande kåron, att fortsätta sitt arbete till ernåcnde af nämnda mål. Lagstiftande kårens adressdiskussion afslöts d. 15 d:s. I detta plenum tog statsministern KRouher till ordet mot Thiers, hvars motsägelser kan till en del påpekade genom citater ur denne statsmans förra föredrag, en metod, som äfven med framgång begagnats at den franska pressen. En at de vigtigaste invändningar, som Thiers gjorde mot Napoleons italienska politik, gick derpå ut, att en italiensk enhetsstat skulle med tiden bli en farlig granne för Frankrike, och härpå afgaf statsministern det twälfande svar, att den österrikiska kejsarstaten plus Italien måste anses för en ännu farligare granne; ty före det italienska kriget hade hela Italien med undantag af Piemont nästan blott utgjorts af österrikiska vasallstater, i det de italienska furstarne genom formliga fördrag erkänt det augsburgska husets öfverhöghet. Med hänsyn till septemberkonventionen inskränkte Rouher sig först till att förklara, det Frankrike skulle strängt utföra den; men då Thiers i en replik : uppmanade honom att bestämdt säga hvad regeringen skulle göra, om romarena utropade Victor Emanuel till konung, tillade han, att det väckta amendemendet till förmån för påfvens verldsliga makt vore öfverflödigt, emedan både kejsarens trontal och adressförslaget uttalade sig. tydligt för denna verldsliga makt: — Det vill dock synas som att ministern afgifvit detta tillägg under den bestämda förutkättning, att äfven påfven räcker sin hand till septemberkonventionens utförande. Inom kammaren frambragte Morin frågan om Nordslesvigs återlemnande till Danmark. Han sade till sist: Hvad tänker nu Frankrike att göra? Har wienerfördraget afslutat det hela, och återstår för Frankrike icke annat, än att lägga armarne i kors? Det kan jag ej tro. I materielt hänseende är Frankrike ointresseradt i detta kis, och skapandet af en ny sjömakt kan hos detsamma ej väcka några betänkligheter. Men det har, ett både moraliskt och politiskt intresse att upprätthälla i Europa, och jag hoppas, att det genom sin diplomatis råd; hvilket ej förlorat något af sitt inflytande, skall med framgång understödja hvarje kombination, som går ut på att återgifva Danmark de provinser, hvilka blifvit det orättvist fränstulna. Ju mera hofsamt Frankrike varit i början, desto mera utsigt har dess röst att bli hörd, då det beslut skall fattas, som gör slut på den närvarande tvisten. Kejsar Napoleon8 gesandt i Berlin, Benedetti, har till konung Wilhelm I aflemnat ett egenhändigt bref, såsom man tror, afseende Nordslesvig. Preussens civilkommissarie i hertigdömena, frih. v. Zedlitz, har underrättat den slesvigholsteinska landsregeringen om, att den preusNA ä A