sätt hvarpå hr Beck assisterades af m:ll Holland såsom Gilda. Då nu härtill lägges att med ett enda undantag, äfven de öfriga i operan medverkande voro rätt tillfredsställande samt operan ötverhufvudtaget gick oklanderligt, kan man sinna att intrycket af hr Becks glänsande egenskaper här kunde göra sig fullt gällande, utan att störas af någon disharmoni från de medspelandes sida. Annorlunda var deremot förhållandet i Wilhelm Tell. De här medverkande försvunno så till pygmåer i jemsörelse med hr Beck, körerna voro så otillåtligt dåliga och det hela gick så matt och bristtälligt, att man blott kunde beklaga att hr Becks ypperliga framställning af titelrollen skulle så gitvas till spillo och Rossinis mästerverk så förfuskas. Ett undantag utgjorde dock Trion i 2:a akten, i hvilken hr Fischer-Achten (Arnold) sjöng sin del särdeles vackert och känsligt. Det torde nästan vara öfverflödigt att tillägga, att hr Beck båda aftnarne rönt det mest entusiastiska bifall från publikens sida och att inropningnarne, såväl för öppen ridå som mellan akterna, varit oräkneliga. I morgon afton uppträder hr Beck såsom hertigen at Ferrara i Lucrezia Borgia?. Direktör Jos. Czapeks i Katolska kyrkan i Stockholm om Påskdagen uppförda messa åhördes af så många åhörare, att de alldeles uppfyllde kyrkan. Enkedrottningen öfvervar messans utförande. Kompositionen är, säger Dagens Nyheter, hållen i en ädel stil och af god effekt. Ångbåtsfarten på Uddevalla tager sin början i morgon, då ångt. Uddevalla, kapt. Gegerfelt, för första gången i år afgår till nämnde plats, med anlöpande af Marstrand, Stenungssund och Svansund. Fartyget afgår derefter tills vidare hvarje Söndag och Thorsdag kl. 9 f. m. till samma platser och återkommer hit Tisdagar och Fredagar på e. m. Det förmodade mordet. Såsom bekant har temligen allmänt den öfvertygelsen gjort sig gällande att åkaren Johan Petter Persson, som d 8 d:s kl. 2 10 på aftonen befanns ligga döende eller död å en af gångarne i Kungsparken, blifvit mördad. Detta var dock uppenbarligen en öfverdrift; men deremot låg det nära till hands för en hvar att antaga, det en eller annan person under något gräl ofrivilligt förorsakat P. den dödliga skadan. Denna åsigt har också vunnit bekräftelse. I går afton anmälde nemligen snickarearbetaren Fredrik Johansson i poliskammaren, att Persson nyssnämnde afton kommit i gräl med en kamrat till J. och att J. för att hjelpa kamraten knuffat till P., som fallit baklänges till jorden, hvarefter han förblef liggande. Förskråckta häröfver skyndade de båda snickarearbetarne bort, utan att närmare undersöka P:s tillstånd. — Johansson hade nu beslutat att sjelf ange sig. Som han synbarligen ej haft för alsigt att tillfoga P. någon skada och han således ouppsåtligt förorsakat dennes död, tilläts han att vistas på fri fot tills förhör angående saken kommer att anställas. Beväringsmönstripgen här i staden kommer att, i stället för Tisdagen d. 9:de, förrättas Onsdagen d. 10 nästk. Maj kl. 10 s. m., samt restmönstringen Måndagen d. 13:de i samma månad kl. 10 ft. m. Carl Johans församlings hrr fullmäktige sammanträdde igår kl. 4 e. m. Första ärendet på föredragningslistan hade till föremål frågan om erläggandet af ersättning till sjökapten C. J. Söron för den del af honom tillhörig tomt som tagits i anspråk vid utläggande al Stigbergstorget. Angående denna sak hade rättegång egt rum mellan församlingen och hr Söron och hade denne enl. högsta domstolens beslut i saken så uttallit, att församlingen utom ersättande af rättegångskostnaderna borde träffa öfverenskommelse med hr Söron antingen i godo eller, i enlighet med expropriationslagens föreskritt, genom skiljedom af utsedde gode män. Fullmäktige beslutade att erbjuda hr Söron en ersättningssumma at 1,000 rdr, utgörande två tredjedelar af det belopp hr Söron i en ingifven skrift fordrat. Enkefru Rangström hade i en ingifven skrift begärt att församlingen skulle ikläda sig ersättningsskyldighet för den skada som blifvit henne tillfogad genom anläggande af en väg öfver hennes tomt. Ilon lemnade i skriften sältet för öfriga vilkor öppet. Fullmäktige biföllo fru Rangströms begäran. Vid näst föregåendo sammanträde hsde tullmäktige beslutat att ånyo utse löjtn. L. Kullberg till polisexekutor och förfråga sig hos hr K. huruvida han vore hugad att tjensten återtaga mot samma löneförmåner och ötriga vilnkor som förut varit förenade med densamma. Hr K. hade härpå svarat jakande, men påpekade, sjelf tillstädesvarande, åtskilliga förindringar som genom på senare tiden inträdda ändra förhållanden måste framkalla en tyngre tjenstgöring. Det var dock ej hr K:s mening att dessa naänekningar on ciAna anla —