Aii t4 K gornas rof. senare Post. I I Frankrikes högsta kretsar börjar, såsom man äfven kunde vänta, en ej ringa oro att ge sig tillkänna i anledning af påfvens envishet att icke vilja vidtaga något enda steg, som kan afse hans förändrade ställning vid franska truppernas aftåg. Sjelsva Moniteur uttalar i en uppsats farhågor för att ett fortsättande af påfvens hittills iakttagna hållning gentemot septemberkonventionen skall framkalla icke äsyftade följder. Det är ett temligen tydligt uttalande af den franska regeringsorganen. Skulle det icke möjligen stå i något slags samband med följande från Italien ingångna underrättelse? På grund af militärkonventionen mellan fransmän och italienare blef franska flaggan på gränsbron öfver Lire (vid gränsen mellan Italiens och Kyrkostatens områden) nedtagen och sedan dess ha fransmän och italienare dragit fram och tillbaka öfver bron. Italienska truppernas första strid på romerska området (mot röfvare) föreföll vid Monte St. Giovanni, den andra vid Salvaterra. I dessa gränstrakter drifva s:a 600 röfvare omkring, anförda af en spanjor. Den bourbonska krigskomitön i Rom tillamnade en kupp emot Isoletta; man erfor det i rätt tid, och fransmännens och italienarnes senaste åtgärder gjorde planen om intet. Då den påflige krigsministern Merode erhöll kunskap om öfverenskommelsen och hörde att italienare inträngt på romerska området, afsände han en gensdarmkår, tör att drifva italienarne öfver gränsen; men franske befälhafvaren tillät icke de påfliga att skrida till angrepp. Till följe häraf har det emellan Montebello (franska truppernas öfverbefälhafvare) och Merode kommit till förklaringar och i Rom ha häktats personer, hvilka stå i förbindelse med banden. — Så växa förvecklingarne. — Men under det molnen sålunda draga sig tillhopa öfver påfven och Rom, behagar hans helighet — göra underverk! En polsk furstinna Odeschalchi led af en invärtes kräftskada och hennes död ansågs oundviklig alldeles som med det verldslign påfvedömet! Hon skickade bud till påfven och bad om hans heliga bistånd. H. helighet uppsände nu böner till himlen och begagnade som medlare St. Chrysogorus, hvilken har en ståtlig kyrka i Trastevere. Och hvilket under! — prinsessan kom sig: kräftan försvann, om hon gick som andra kräftor baklänges, förmäler ej historien — det verldsliga påfvedömet deremot har länge vandrat denna väg. I stället för att nedläggas som död i kistan, satte prinsessan sig i sitt ekipage och for till Vaticanen, der hon fick audiens hos påfven — med större lätthet än den franske diplomaten — och tackade honom för underkuren. Cobdens död har i Paris väckt stor sensation. Tidningar af alla färger prisa honom och la Presse utkom tillochmed med sorgeränder. Kejsarinnan Eugenie håller på med ett arbete öfver Marie Antoinette och hennes dotter, prinsessan Elisabeth. En ingeniör Agudo i Paris har uppfunnit en pneumatisk maskin för gatornas rengörning. Den består af en på hjul anbragt tät jernkista, ur hvilken luften utpumpas genom en liten ofvan anbragt maskin. Genom ett på baksidan af vagnen fästadt maskineri sammanföreg all gatsmutsen, uppsugas genom ett rör och föres in i kistan. Enligt den i Paris ingångna telegrafkonventionen skola äfven enskilda personer få begagna chiffer. Frankrike ville i början icke, men då sjelfva Ryssland sade sig ingenting ha deremot, kunde Frankrike ej heller vägra. Tre chiffer räknas för ett ord. Telegramportot är endast faststäldt mellan Frankrike och de de deltagande länderna. Dessa skola senare genom konventioner bestämma sina porton. Konungen af Italien har nu återvändt till sin hufvudstad Florens. Enl. kongl. förordningen skall det ännu i Turin befintliga kammarkollegium redan d. 20 Maj börja sin verksamhet i den nya hufvudstaden. Man befarar ett våldsamt utbrott af Vesuvius. Holland har förlorat en af sina vetenskapliga prydnader, professor P. Hofman Peerlkamp, som aflidit. I lifstiden utmärkte han sig mycket genom framstående verk öfver latinska och grekiska författare. Från Spanien skritves, att emellan premierministern Narvaez och den påfliga nuntien i Madrid en konferens egt rum, i hvilken man förhandlade om den italienska frågan. Narvaez förklarade, att Spanien aktar påtvens rätt, men är tvungen att idka en försonlig politik, d. v. s. kan ej uppträda med maktspråk till förmån för påfven, som således nu är af alla de katolska makterna hänvisad till sig sjelf och till försoning med konungariket Italien. —— ä— FT— — —— — — J— A — — (Insändt.) Som eegelleden mellan Göteborg och Ströms ka