rikt; dess inkomster, om ock icke dess stå-e ende förmögenhet, öfverstiga sannolikt peerternas; många af e medlemmar veta af erfarenhet att man med 100,009 om året dock icke kan göra alla möjliga språng. Summan af 100,000 pr är har upphört att vara en inkomst af förs a rangen, och prinsen har ej fullt så mycket. Med 90,000 kan en prins reda sig mycket väl, ätven om han bor i London och är arftagare till en stor monarki; men han kan ej dermed föra något stort hof. ej något lysande hof eller ett hof efter måttet af en engelsk ådling af första rangen. Hvar och en medger det, som iakttagit hopandet af den enskilda rikedomen eller blott sett räkningen för en ceremoniel fest. City utgaf på en afton till prinsessans at Wales ära 50,000 Å, utan att någon derföre drack upplösta perlor. Då Pitt införde inkomstskatten, ansåg han det öfverflödigt att antaga ett maximum at mer än 50,000 om året; nu skulle en minister kunna fastställa sitt maximum till åtla gånger så mycket (400,000 Å) och skulle dervid ändock kunna utelemna ett eller två väl bekanta namn. Med välståndet ha lyxen och prakten stigit, så att tillochmed millionärer lefva utan egentligt slöseri och utan hasardspel. men likväl mycket ofta kunna känna en oläglig tryckning på sin kassa. D. 1 Juli skall man börja nedläggandet af den atlantiska kabeln, och samma dag skall Great Eastern under befäl af kapt. James Anderson, anträda sin resa från Valentia (på irländska kusten). D. 21 Mars voro 1,662 sjömil af kabeln färdiga, och hela kabeln, 2,300 sjömil lång, skall under loppet af Maj månad vara färdig och ombord på Great Eastern. Amiralitetet har utlofvat en välkommen hjelp; det skall låta tvenne goda örlogsångare ätfölja Grent Eastern från Irland till Newfoundland och dessutom befalla v. amiralen, sir James Hope, att lemna expeditionen, då den närmar sig Newtoundland, allt det understöd han kan. Mot medlet af Juli väntas Great Eastern till Hearts Content i Trefaldighetsbugten, och man räknar med tilltörsigt på, att telegrafförbindelsen mellan Europa och Amerika skall öppnas före d. 20 Juli detta år. Huru det egentligen ser ut i Nordamerikas sydstater, kan man till någon del sluta af följande för sin öppenhets skull märkliga artikel i richmonderudningen Enquirer af d. 7 Mars, deri bladet förordar militärdictaturen: sAtt det i och omkring Richmond finnes ett parti fördömda affällingar, kan icke förnekas. De äro fega, eländiga stackare, hvilka först åsamkat landet krig och nu vilja krypa till korset för fienden. Vi tvifla ej mera om, att en plan var i verket, att tvinga br Davis atgå, att br Stephens (v. presidenten) förklarat sig beredd att afgå och att följaktligen hr Hunter, såsom senatens president, skulle bli sydstaternas president. Denna plan har, efter hvad vi hoppas och tro, misslyckats. I alla händelser skulle general Lee taga spiran i hand, om hon skulle frånryckas hr Davis, och Lee skall veta att töra Trewre till frihetens botryggande och landets oafhängighet. Kongresssen är en misslyckad institution. Den törmår ingenting och anstittar blott ondt. De män, I som voro de första vid secessionen, äro nu de första att gifva sig. Ett enda hufvud och en enda arm är nu af nöden, och det bästa vore, som kongressen ginge hem och ösverlät hela makten åt Davis och Lee allena. Negrerna ha redan för länge hållits tillbaka. Från Belgien skrifvos, att den vid jernvägsstationen i Ostende belägna arsenal med deri befintligt krigsmateriel blifvit lågornas rof. Alla räddningstörsök voro fåfänga. Ä ess Ä 2