1skrahske gesandten I UC vY:be seeMvip Sartiges: Hr de Sartiges har varit hos påfven och har dervid, enligt de trovärdigaste personer vid påfliga hofvet, betett sig sålunda: I ett samtal med statssekreteraren, mons. Berardi, yttrade hr de Sartiges, att det är beklagansvärdt att den diplomatiska kåren har så svårt att komma fram till den hel. fadren. Otverallt annorstädes, tillade han, kan en diplomat vara säker om att ofta få tala med suveränen. Der gitvas baler, soircer, emottagningsaltnar, middagar, jagtpartier; här nödgas man deremot alltid att törst begära audiens och på förhand säga, om hvilken angelägenhet man vill tala med pålven. Mons. Berardi utvecklade skälen för en sådan stränghet. Christi ståthållare är icke suverän som de andra, hans ord falla vida tyngre i vigtskålen, och man talar ej med honom om obetydliga saker; mestadels äro de audienser, han beviljar, endast en tröst, en påflig nåd för dem, som komma till honom. Derpå uttalade hr de Sartiges sin ledsnad öfver atv han ej kan inställa sig som en blott troende, för att ernå en af dessa nådebevisningar, isynnerhet i en sådan tid som den i hvilken man nu inträder. Mons. Berardi genmälte: IIr gesandt, jag träffar påfven i dag, och det skall glädja mig att få meddela honom ert ärende. Påfven blef underrättad och förklarade att han skulle emottaga hr de Sartiges hvarje gång en andlig angelägenhet förde honom dit, och så fick franske gesandten företräde hos Pius IX. Hr de Sartiges framhöll nödvändigheten at att bilda en påflig armå, emedan franska trupperna skulle, i full öfverensstämmelse med septemberkonventionen, vara dragna tillbaka innan d. 13 dec. 1866. Påfven blef ond, emedan han betraktar septemberkonventionen som en kränkning och ej vill höra talas derom, och svarade med Jesu ord till förrädaren Judas: ÅIIvad du gör, gör snart! Franska regeringens ställning i Rom blir allt mera brydsam, emedan hon saknar mod att bekänna färg och handla konseqvent, under det romerska diplomatien motträder henne med trots och utmaningar. Hr de Sartiges och utrikesministern Drouyn de Lhuys äro till hälften ultramontaner och derföre just passande att genom halfheter förvärra ställningen. Föga lär hon gagnas af den varning hon meddelat de organer, som återgisvit berättelsen om det emellan hr de Sartiges och påfven förda samtal. Edmond About förklarar i 4Opinion nationale, att hans för sex år sedan utkomna skrift, hvari han förordade transka kyrkans lösryckande från Rom, var inspirerad af nu aflidne hertigen de Morny. Detta är på visst sätt betydelsefullt. Man tänker att för staden Paris upptaga ett nytt lån om 300 mill. francs. Den gamle general Bougenel, hvilken sedan 1851 var prinsessan Mathildees hederskavaljer, har aflidit. Han var redan 1815 ryttmästare, i hvilken egenskap han deltog :i slagtningen vid Waterloo. I Bordeaux ha arbeterskorna å tobaks: fabriken revolterat mot föreståndaren och droge 1,100 qvinnor Jarmande genom stadens gator Militär måste rycka ut emot qvinnorna. I Maj månad skall en stor hundexposi tion ega rum i Paris. I Normandie har upptäckts en giftblanda re — återigen en läkare. Denne skall ha för giftat mannen till en ung fru, i hvilken ha var förälskad, och sin egen unga fru, för at kunna gifta sig med den förra. Han hade på förhand låtit sin hustru insätta honom till hen nes universalarfvinge, för att försäkra sig on hennes förmögenhet. En piga hos den döda de mannen, hvilken händelsevis smakat på de för hennes husbonde ordinerade drycker, är de tredje offret. Saken kom i dagen derigenom att läkaren genast efter sina trenne offers be grasning lät annonsera sitt giftermål med enkan Angående mordgerningarne i Favril råde ännu alltjemt djup hemlighet. Hustrun, son