CS D — — ÅLC NM om den Ileltaen-Moltzenska saken kastar på k jnenne: (8 Jacobsen sade att, enligt tidningarnes uppgiser, justitieministern Heltzen aflockat en person bref ch erbjudit belöningar, dels i penningar, dels genom stt embete och dels slutligen gifvit den person, som häri var hans medhjelpare, ett embete, hvilket tal. ansåg ör en kränkning af brefhemligheten, den der måste ubriceras som ett brott. Vidare säges, att ministern ofvat vederbörande ett justitieembete, att han lofvat och gifvit medhjelparen en plats med tillbakasäctande if mera berättigade sökande. Detta är den skamligaste beskyllning man kan äcka mot en justitiemihister och innebär en stor kränkning af det förtroende konungen skänkt honom. Huru har ministeren kunnat låta dessa beskyllningar passera oanmärkta. Folket skall tro, att ministeren ej kunnat motsäga dem. Tillisch svarade å regeringens vägnar, att dessa beskyllningar ej kunde kasta någon skugga på hennes ära och anscende. Regeringen öfverlemnade åt den ifrågavarande ministern att sjelf svara. Heltzen ville svara som landsthingsman, ej som minister, i hvilken egenskap riksdagen vore rätta forum. — Han hade ej vändt sig till kandidat Hansen, utan denne till honom. Hansen hade velat visa honom en del papper, som han dock vägrat att emotaga. Slutligen hade Hansen genom ett ombud (Moltsen, Heltzens förtrogne) skickat honom brefven öppnade. Härpå hade ministern svarat, att de ej innehöllo tillräckliga upplysningar, för att han skulle vilja kicka Hansen åter till utlandet. Senare hade man erbjudit sig lemna honom (ministern) flera bref mot löfte om straffrihet. Han hade tillbakavisat saken. Man tycktes ha velat locka honom i en snara. Om någon kränkning å hans sida af brefhemligheten kunde det ej vara tal, man hade velat sälja bref, som ministern ansett intet värda. Det var osannt, att han gilvit bort embeten för honom gjorda tjenster. Den ifrågavarande tjenstemannen (Birch, hos hvilken Hansen sammanträffade med ministerns ombud Moltzen) hade ej gjort ministern någon särskild tjenst. Inom riksrådet ville han ej inlåta sig på någon vidare diskussion. Jacobsen ansåg skuggan på regeringen ej ha minskats med justitieministerns uttalande. Denne hade ej nekat till, att Moltzen var hans agent och handlat på hans vägnar. Heltzen förklarade det icke finnas spår af fullmakt från honom hos Moltzen. Orla Lehman förvånades öfver Tillischis yttrande, att denna sak vej kunde kasta skugga på regeringen. En blott förnekelse från den anklagade var ej tillräcklig för att fria honom. Ministeren hade haft god tid att hanåla. IIufvudsaken var att i danska ministeren satt en person, mot hvilken sådana beskyllningar väckts. Ve det land, der man ej anser det omöjligt för en regering att bestå i trots af dem! Hvad de ifrågavarande brefvens offentliggörande angick, var ministern derför ansvarig. Han var säker om, att ministern begagnat otillatliga medel, för att ernå otillätliga afsigter. Tal. nödgades förklara g för en bestämd fiende till hvarje regering, i hvilken Heltzen satt. Heltzen hade svårt för att säga, hvems ombud Moltzen var, men nog var han snarare brefutlemnarens än hans. Att han och Lehman ej kunde bli eniga, låg deri att han (Heltzen) icke var skandinav. Tillisch (å reger. vägnar) ansåg regeringen tillsvidare kunna förhålla sig lugn, eftersom justitieministern åtalat den komprometterande tidningsartikeln och interpellation gjorts i riksdagen. Ville att årendet skulle prorogeras, medan regeringen närmare öfverlade. Madvig ville samtycka dertill, om regeringen ville ofverlagga på allvar. Om UHelizen, under hvilken tal. direkte sorterade, qvarstannade i regeringen, måste han nedlägga sin befattning som undervisningsinspektör. Heltzen förklarade sig ha originalen till de bref, som blifvit offentliggjorda. Efter några ytterligare repliker förklarades interpellationen slutad, då Tillisch lofvade, att regeringen icke skulle dröja med att allvarligt taga i tu med saken. Riksdagens folkething har medgifvit debatt om föhjande förfrågan till justitieministern af J. A. Hansen, Högsbro, Nyholm, Möller och Uhr. Rimestad: Vill justitieministern meddela regeringen sådana upplysningar angående de förhandlingar, som förts med kopisten Hansen rörande dennes begäran att tillåtas någon tid lemna sin embetsbefattning Jör att företaga en resa, jemte hvad som dermed står i förbindelse, att thinget derigenom kan sättas i stånd att fälla ett sjelfständigt och grundadt omdöme i denna sak? I sin uppsats säger hr Bille sig ha hört, att kopisten Hansen i Mars etler April förl. år afrest till Parig, för att verka i danskt intresse genom den franska pressen. I September kom Bille sjelf till Paris, der han fann konstateradt, att Hansen med stor ifver arbetat i den danska sakens tjenst, hvarföre B. ej heller undandrog sig att söka få ihop medel, som tilläto Hansen fortfarande stanna qvar i Paris. Detta lyckades, då justitieministern plötsligt kallade Hansen tillbaka hem. Han försökte förgäfves att erhålla permission. Han hade att välja mellan att förlora sin plats eller resa hem. Han valde det sista. Efter hans hemkomst egde transaktionen med Heltzen, Moltzen och Birch rum, Redan omedelbart efter Billes hemkomst innehöll den reaktionära Flyveposten beskyllningar emot honom för riksfarliga skandinaviska sammausvårjningar. En middag, som Bille och en nnan dansk i Paris gifvit för en del franska journalister var utgångspunkten. I början af Jan. meddelade Hansen Bille, att justitieministern alltjemt trodde på en skandinavisk konspiration och nekade att samtycka till Hansens återvändande till Paris, om han icke förevisade bref från åtskilliga personer, deribland äfven från Bille. Denne samtyckte till att Hansen skulle visa ett bref från honom. Om dess offentliggörande kunde det naturligtvis ej bli tal. Brefvet innehöll, att det nationalt-liberala partiet ej vore emot en gränsdeln ng i Slesvig. Hr Bille säger rent ut, att Heltzen med Moltzens tillhjelp uppställt statens embeten som betalning för utlemnande af privata bref och för en brytning, hvaraf man hoppades få utveckladt ett förräderi, hvilket kastar ljus öfver hr Heltzens personlighet som justitieminister. Så står f. n. denna sak, hvilken för närvarande sysselsätter alla sinnen i Danmark och isynnerhet Köbenhamnarnes. Berl. Tid.4 gör ett misslyckadt försök, att behandla hr Billes brefvexling med Hansen som ett skämt, men skämtet är för dåligt. Det är emellertid bete knande, att konung Christian IX härunder vill med all makt hålla Heltzen u