UT Uv 17—1112 — ((ä — — OO les på regeringens befallning. Han började derefter en tidning, kallad La Voix dun Salutaire, i hvilken han med samma häftighet som i Athence advocerade för de socialistiska idgerna. Banketter hörde då till ordningen för dagen och Romain saknade naturligtvis icke heller sådana. På ett af dessa mectings uttalade Mathieu följande deciderade förutsäglse: J mån korrumpera individerna, men j kunnen ej korrumpera massorna. Ett glas vatten kan förgiftas, men jag trotsar någon att kunna förgifta oceanen. Uppmanen nationen att rösta i stället fören omärklig minoritet; fören folkfloden in i valkollegierna och den skall bortskölja orenligheten. Ja — folket! Läten icke ordet folketk förskräcka eder. Då republiken proklamerades invaldes Mathien i nationalförsamlingen, likaså 1849; kämpade der för demokratiska och socialistiska läror och voterade alltid med den yttersta venstern. Hr Mathieu var bland de representanter, som arresterades statskuppsnatten. Landsflyktig från Frankrike, slog han sig först ner i Belgien, som han senare utbytte mot Chambery. Han ötrvergaf derefter politiken; vänd från statsrevolutionerna till dem i atmosteren, egnade han sig åt vetenskapen, sedan hanj efter amnestien återvändt till Frankrike. Under de sista fem eller sex åren af sitt lit . o . egnade han sig uteslutande åt studiet af meteorologi och offentliggörandet af sina almanackor, hvilka erhöllo en alldeles oerhörd spridning. Mathieu hade också tur med sig, ty hans förutsägelser slogo vanligen in. Befolkningen längs franska kusten betraktade honom allmänt som en profet. Mathien har före sin död till en svärson meddelat sina väderlekskalkyler, så att dennes lycka pu kan anses vara gjord. Casoa-chantant-sångerskan Teresa har hatt den äran att med sin talang fröjda herrarne at Cercle Imperiale (en klubb), hvilka af tacksamhet inbjudit henne till ett spelparti och låtit henne vinna 5,000 francs. I parisertidningarne läses en försärande skiloring at ett mord, som en son begått på sina båda gamla föräldrar. Tilldragelsen uppgifves sålunda: Inför assiserätten i Puy de Döme-departementet har sedan åtta dagar ett mål förevarit, hvilket lyckligtvis hör till sällsyntheterna. Åkerbrukaren Jean Pellissier, kallad Jean Cadet, var anklagad för mord på sin far och sin mor. Brottet, som han begått af penninglystnad, hade märkvärdigt nog i mer än fyra år förblilvit en fullkomlig hemlighet, tillochmed för mördarens anhöriga. För att kunna förklara detta, bör man erinra sig, att handlingens skådeplats är Auvergne, hvars innevånare ha för vana, att ofta lemna sina hem, för att i Frankrikes större städer försöka sin lycka, isynnerhet som kolhandlare och vattenbärare. De utgöra en rå tolkstam. Af den anklagades systers vittnesmål framgår följande: D. 28 Jan. 1860 förde Pelissier från Maringues sina föräldrar, sin syster och dennes dotter till Riom, der de skulle gemensamt rådgöra med en advokat. Pelissier hade på vägen till Riom med föräldrarne valt en gångstig, hans syster och systerdotter färdades stora vägen. I la Cote-Rouge sammanträffade de alla och man tog en vagn, för att komma fortare. Pelissier afholl genom grofheter sin systerdotter, nu fru Chollet, från att följa med. Då de anländt till Ennezat, förklarade Pelissier, att den gamle kraken sprang för illa, och förmådde sin syster att vända tillbaka med vagnen till la Cote-Rouge. Han fortsatte vägen ensam med sina föräldrar — och sedan dess har man icke återsett dem. Pelissier gick omkring i Ennezat och lät sina föräldrar ensamma passera igenom byn. Utanför denna träffade de en granne från Maringues, till hvilken de sade, att de väntade på sin son, som hade ett ärende att uträtta i Ennezat. Dagen efter råkade en annan person från Maringues, vid namn OlCon, Pelissier ensam vid jernvagsstationen i Ennenat, der denne bad honom, att på sin vagn taga en kista med till Maringues, hvartill OlCon samtyckte. De spisade qvällsvard tillsammans och kl. 8 e. m. stämde Pelissier möte med Olton i närheten af bangården, der tvenne bärare och Pelissier väntade på agnen. OlCcon körde genast i gående bort, Pelissier följde straxt efser till fots. Ankomna till Maringues, lät Pelissier vagnen köras raskt till sin boning och aflastade här hastigt kistan. Kl. var 1 på natten; han betalte forlönen och gick in i huset. Hans hustru, systerdotter och syster lågo tillsammans i en säng: han bad dem ej låta störa sig och lemnade rummet. Till sin syster sade han, att de i Riom påträffat en gammal bekant och med denne begilvit sig till sin van Beaufort i ArconsatÖ Kort derefter måste Pelissier fara till Thiers, och ifruntimren lemnade honom ett paket linne med till de gamla. Men han kom tillbaka dermed, sägande, latt den i Marseille som värdshusidkare etablerade I S6n tagit de gamla med sig dit och förmått dem inÅga som delegare 1 hans rörelse. . I tre eller fyra år bekymrade man sig icke det ringaste om de gamla. Men nu skulle Pelissieres systertdocter gista sig med en viss Chollet. Man ville underrätta de gamla om giftermålet, men kunde ej få hans adress af Pelissier. Man ansatte honom, då t bröllopsdagen nalkades, och då förklarade han en dag: f -sar har uppdragit åt mig, att hos notarien afhemta 1 D — — — 3,000 fres och gifva systern 1,500 fres-. Men qvinnorna eville se de gamla och begärde änvu ifrigare nans adress; då utbrast Pelissier i tårar och sade: De ha för tre dagar sedan aflidit. Se här den skriftliga dodsannonsen. Alla gråta, han med, men då man frågar honom om de närmare omständigheterna, y I begär han plötsligt att få tala med sin syster i enrum. Han förblir ensam med henne ett par minuter, då hon utträder och utropar: O, den olycklige Jean Cadet!e Man frågar, om han mördat de gamla. Ja, han har mördat dem. Gå och dränk dig?, säger man till honom. Nej, svarar han, jag har gjort g I det for eder, följderna åtager jag mig. Under ransakningen har Pelissier nekat till att han begått dådet, han vet ej hvad som blifvit af de ngamla, och endast för att ej oroa sina anhöriga om I deras öde, har han uppdukat dessa osanningar. Intet . af Elkan har kannat unntäckas: man trör att han