Å Från Utlandet. Större utländsk post ingick i går. De medföljande tidningarne voro mest upptagna af långa uppsatser om bortgången af v. presidenten i Frankrikes lagstiftande kår, hertigen af Morny, och om ett af forne kultusministern Rouland för regeringens räkning inom samma kår hållet tal, hvilket häftigt angrep ultramontanerna och bestämdt angaf, att franska regeringen är besluten att göra den franska kyrkan fullkomligt sjelsständig och oberoende af Rom. Mornys död ger Times anledning till bl. a. följande betraktelse, hvilken är märklig som ett bevis på huru nära Napoleonismen sammanhänger med alla vigtigare tilldragelser i Frankrike, med hvars hela organism som samfund och stat den nu är så godt som hopvuxen. Bladet säger: En af Frankrikes mest framstående politici och en af de hufvudpersoner, som verkade vid statsstrecket, har genom döden utträdt ur kejsarens råd. Det andra kejsardömets byggmästare försvann snabbt, och Louis Napoleon har, fastän han ännu befinner sig i mannaålderns kraft, redan varit kallad till flera gamla vänners dödsbädd. S:t Arnaud var den förste som föll; Billault och Mocquard voro bland de sista, och till dem har nu sällat sig hertigen af Morny. Kejsarens natur måste stå öfver eller under den menskliga, om han skulle kunna utan en djup känsla at sorg vara vittne till denna tidiga dödlighet bland de få trogna, hvilka i onda som. goda dagar voro hans dynastis tillgifna anhängare. Äfven om hans karakter vore en sådan som Kinglake med så mycket personligt groll tecknat, eller hans fatalism så krass, som man skulle kunna tro af hans Cesars Lefnadmåste han dock genom denna förlust erinras om den jordiska maktens förgänglighet. För ett par daga sedan vågade markis de Boissy att inom franska senaten förutsäga den anarki, som skulle inbryta vid kejsarens död. Vi ha en stark tro på hans dynastis varaktighet; men vi kunna ej glömma och kejsaren kan ej heller förgäta det, att den sak, som för närvarande identifieras med Frankrikes ära och intres sen, ännu för fjorton år sedan blott representerades af en liten hop konspiratörer. Hade icke sådans verktyg som S:t Arnaud, Persigny, Fleury och Morny funnits till hands i december 1851, skulle Frankrikes