handel IMKaS Häl, 9 4 got sätt är farbart, finner allmogen häromkring sig belåten med afsättandet af sina produkter till köpmännen i köpingen, då desse åter komma i tillfälle att afsätta sina varor. Sodavatten. Upsala-Posten för d. 4 d:s berättar: Sodavatten kommer hädanefter att hos enkefru Wallen vid Drottninggatan tillhandahållas för 15 öre flaskan. Fru W. har i och för denna servering öppnat ett stort vackert rum innanför den butik, der hennes gouterade bakelser m. m. försäljas. Vi våga derför förutsäga, att omsättningen här skall blifva ganska liflig, helst fru W:s lokal är belägen i närheten at stadens mest besökta schweizerier och kassåer, hvilkas innehafvare ännu ej funnit för godt att nedsätta de hittills varande oskäligt höga sodavattensprisen, ehuru de icke torde vara i okunnighet om, atc till åstadkommande af denna prisnedsättning inom studentkårens särskilda nationer listor cirkulerat, hvilka redan räkna omkring 500 namn Fastlagen i Köpenhamn. Från Köpenhamn skritves d. 27 Febr. till Snällposten: I dag är det Fastelags Måndag! Och smutsigt har det varit på gatorna ända sedan tidigt på morgonen. Sjelfva naturen förbjuder oss nordboar de karnevalsupptäg som firas i söderns länder och om hvilkas glans vi läsa i skildringar, hvilkas yppighet endast är ett återsken af sjelsva herrligheten — åtminstone sådan den var i de gamla goda tiderna. Men må det eviga Rom, la bella Firenza och Napoli, detta stycke af himlen, som nedfellit på jorden? — må de simma i Corsos prakt och ståt, med Confetti, med täcka sonetter och plumpa Polichineller, — vi äro deremot tvungna att traska omkring i vårt klimats fuktiga Juft, i snö öfver oss och vatten under oss och med blåst på alla sidor, och vi akta oss nog för att sitta på luftiga balkonger eller springa omkring i lätta kostymer på gator och torg. Och likväl saknar icke heller Köpenhamn sin karneval, men den är naturligtvis derefter. Jag menar icke de eleganta maskeraderna på Casino, likalitet som de vanliga, simpla balsmasqus på samma ställe; nej, till och med under öppen himmel ser man spår, ehuru blott svaga spår, af en karneval, i hvilken sfolket gratis spelar en roll. Först och sist är det en mängd barn af otvifvelaktigt demokratisk härkomst, som roa sig sjelfva och plåga andra med förklädningar och upptåg. Jag vet icke om de ha rättighet dertill, men säkert är att dessa upptåg egentligen endast existera i stadens yttersta delar, i Nyboder, på Christianshavn och långt ute i förstäderna: trasiga ungar, hvilka styra ut sig med brokiga lappar och sätta för ansigtet en mask, som var ful såsom ny och långifrån vunnit i skönhet derigenom att den passerat från skräpkammaren i första våningen till källarvåningen; men framför allt förse de sig med en sparbössa, i den händelse att någon skulle vilja gifva dem en skilling eller två till de nationella kryddade hvetebullarne. Men det unga Danmark från hufvudstadens förnämsta delar, hvad gör då det? Jo, detta frö, som tyckes vara lika talrikt som sanden i hafvet och liksom den uppkastas från samhällets djup och mest fördolda vrår, har älven sin traditionella, om ej nationella så likväl lokala form för en nordisk karneval. Från tidigt på morgonen (kl. 9) till middagstiden (kl. 4) får man på båda sidor om den långsluttande uppgången till Christian den fjerdes gamla och grossörssocietetens nuvarande börs se en tät massa, svart som dyn, i hvilken de vältrar sig. En trivial sång höres derifrån, hvilken låter så förtvifladt sorglig som om det vore Danaidernas ämbar hvaror de sjungande öste, i stället för att det är ur beskedliga menniskors fickor. Det är nämligen en gammal sed, att äldre och yngre herrar placera sig på bemälte sluttning, som leder upp till börsen, nuder det ungdomen skockar sig nedanför, och då khogar sången från sEnglabarnens strupar, på sin sorgliga melodi med följande oupphörligt upprepade ord: Hiv, hiv, Herre! och detta sjunges omigen timme efter timme. Och så hiver en och annan herre en skilling ur fickan och kastar den på gatan; de nårmast stående kasta sig genast öfver den, men kören upphör knappast under striden i gatsmutsen, utom då det någon gång är ett silfvermynt, en Fireskillingi då störta Titaner sig öfver Giganter och högar af pojkar vältra sig öfver hvarandra som Ossa på Pelion; sången förvandlas till tjut och stundom blifver en eller annan skadad, hvarvid den närvarande polisen träder närmare för att anteckna den som kommit till skada, såsom en hemsk missdådare: men snart fortsättes sången Hiv, hiv, Herre! hivt — och den förbigående skyndar bort med händerna för öronen. Af ett annat slag äro de likaledes traditionela folknöjen, som under Fastlagstiden hållas hos en eller annan person i Valby (vid Fredriksberg). Här uppträda först och främst slagtare, hvilka isynnerhet aro hemma i denna del af staden; men äfven en hop andra lösa och lediga personer träffas här, för att skjuta till måls, träffa ringen på en karussel och mera sådant. Om man härute äfven 4slär katten ui tunnan, liksom skolgossarne i staden, känner jag icke till; ty jag tillstår att jag aldrig har vågat mig ut til dessa festligheter i Valby, emedan jag fullt och fas tror att den dervarande publiken skulle anse de som en förolämpning, om någon närvarande såge u att göra anspråk på att vara en bildad person; mel att förolämpa en stark slagtaregesäll — nej tack! di afstår jag heldre från denna högtidlighet och åtnöje mig med att se den ena vagnen efter den andra fört: passagerare ut till denna folkfest. Att vi för öfrig äfven i likhet med hvarje annan Lbildad hufvudstadhafva baler m. m. på åtskilliga danslokaler, faller a sig sjelf. Förenta staternas inkomster. Enlig offentliggjorda uppgifter uppgingo Förenta sta ternas inkomster under det finansår sor slutade d. 30 Juni 1864, till 116,850,672 dol lars. Beloppet af influten personel skatt upp gick till 15 millioner; af skatter för sabrike och industriela företag till 75 )2 mill.; af be villning för affärer, expositioner Åe. till 7 mil 111 — AR Anima ry Fn sr