komma öfverens om något annat sätt att fördela skattebördan; med det enda undantag, ! till fördel för den nya författnirgen, att det numera icke veror på hvarje enskilds godtycke, huruvida han vill underkasta sig en från bevillningen afvikande taxeringsgrund, utan att minoriteten i denna, likasom i alla andra frågor, får underkasta sig pluralitetenbeslut. Lagen är i korthet fattadt, att kommunalskatten skall utgå efter bevillningen, med af stadsfullmäktige beslutade nelsättningar och befrielser för vissa skattskyldiga (personer icke klasser). Man kan icke neka att vår stads förmögnaste och drygast beskattade män visat en berömvärd ifver att för mindre bemedlade skattdragande bereda skälig skattelindring. Och om de hittills icke lyckats att utfinna rätta sättet att nå detta mål, har man att söka skulden deri, att de sjelfva saknat nödig erfarenhet om de mindre bemedlades relativa förmåga att bära skatt, samt att dessa gjort alltför litet för att i denna samhällets litsfråga skaffa gehör åt sina åsigter och behof. Det nu föreliggande förslaget at hr Renström går derpå ut, att kommunalskatten i år skall utgöras på samma sätt som i fjor, eller ester någon annan, bättre princip tör nedsättning i mindre bemedlades skatt. Magistraten, som emottagit detta förslag till förberedande utredning, har icke yttrat sig om förenämnda beskattningsmetods ändamålsenlighet i och för sig eller i jemförelse med andra sätt att bereda skattelindring, utan åtnöjt sig med att låta mantalskommissarien hr J. F. Almroth företaga det ganska besvärliga arbetet att ur bevillningstaxeringslängden uttaga antalet af personer som blifvit uppskattade till samma bevillningsbelopp, för aw på grund deraf uträkna den kommunalskatt som i år, enligt de i fjor följda principerna, skulle falla på hvarje särskildt bevillningsbelopp. Lindringen bestod förra året deruti, att en hvar skattskyldig skulle få 1,000 rdr af sin uppskattade inkomst för kapital och arbete (eller 10 rdr af sin motsvarande bevillning) fria från kommunalskatt; med den inskränkning, att der bevillningen understeg 15 rdr skulle endast två-tredjeaelar deraf blifva skattefria. Med sastigheternas kommunalskatt ägde det högst märkvärdiga törhållandet rum, att dessa, ehuru såsom grundsats uttalats att ingen nedsättning eller lindring för dem skulle ske, helt och hållet befriades trån deltagande i den skattetillökning, som måste uppkomma genom de beviljade nedsättningarne, hvarigenom de i sjeltva verket erhöllo en icke oansenlig skattelindring. Hr Almroths tillämpning af dessa principer för innevarande års beskattning har ledt till följande resultat. Behotvet för året utgör rdr 362,625: 14, den skattskyldiga bevillningssumman rår 143,753: 39, hvilket för hvarje bevillningsriksdaler (enligt stadstullmäktiges beslut höjdt till närmaste hela öretal) utgör rdr 2: 53. Härigenom skulle verkliga uttaxerade beloppet blitva itdr 363,696: 08 deraf för fastigheter 52.827: 39 och för inkomst at kapital och arbete . 310,868: 69 De skattefria bevillningsbeloppen utgöra: för 4.223 personer under 15 rdrs bevillning (eller 1,800 rdrs inkomst) rdr 10,381: — samt för 1,363 personer öfver 1,800 rdrs inkomst 13, 630: — eller tillhopa rdr 24,011: — Då ofvanstående summa rdr 310, 868: 69 I fördelas på den återstående med skatt belagds bevillningssumman rdr 98,859: —, erhålles i närmaste högre jemna öretal, rdr 3: 15 så