Årets kommusaltanering. På stadsfullmäktiges sammanträde i förra veckan beslutades på förslag af hr S. Renström, att den af honom väckta frågan om skattejemkning för innevarande år skall blitva det första öfverläggningsämnet vid deras nästa, till i morgon utlysta sammanträde. Frågan om sättet för kommunalskattens utgörande är otvifvelaktigt det vigtigaste bland alla de ärenden, hvilkas afgörande i den nya kommunalförfattningen blitvit lagdt i stadsfullmäktiges händer. En framställning at dess nuvarande ställning torde dertöre icke vara våra läsare ovälkommen. Kommunens rätt att sjelf ordna sina beskattningsförhållanden är, enligt vår nya kom munalförlattning, i trots af dess uppenbart re aktionära tendens att lägga makten i förmögenhetens händer, fullt betryggad och ganska vidsträckt. Det är icke blott en större eller mindre sparsamhet, i utgifters undvikande och inkomsters bevarande, som bestämmer, om skatten i sin helhet skall blifva stor eller liten, utan det beror ock i alla väsentliga de lar på kommunens representanter att fritt fördela skatten emellan de skattskyldiga. Den föreställningen att kommunalskatten numera ovilkorligen skall utgå efter den på ständernas beslut beroende kronobevillningen, är alldeles ogrundad. Förhållandet är i detta hänseende fullkomligt detsamma som före de nya kommunalförfattningarnes tillkomst, eller att bevillningen skall läggas till grund för skattens utgörande, när kommunen sjelf ej kan