tandet af tullkartel och till antagandet af åtskilliga lättnader i gränstulltariffen. Österrikiska regeringen har för afsigt att li medlet af juni månad sammandraga ett öfningsläger af 50,000 man vid Bruck, på gränsen mellan Österrike och Ungern vid Leithafloden, 5 mil sydost om Urien. Österrikes deputerade kammares finansutskott hade genast begärt, att ministren skuile ur budgeten stryka 18 mill. floriner. Regeringen har ingått härpå. Från Frankrike skrifves, att påfvens förste minister, kardinal Antonelli, har i en depesch till franske gesandten i Rom uttalat sin förvåning öfver och beklagande af att kejsar Napoleon i sitt trontal förklarat sig snart skola draga sina trupper tillbaka från Rom. Liksom till genmäle har den officiela Moniteur? börjat meddela en juridisk afhandling af en advokat dEstange öfver offentliggörandet i Frankrike at den romerska curians aktstycken och öfver förklaringarne för missbruk. Förf. anmärker i inledningen, att han genom den nyligen förda polemiken om encyclican föranledts, att samvetsgranntjundersöka lagarne i afseende på stat och kyrka uti angelägenheter der dogm och tro icke ingå. Förf. anser regeringen ha rätt att granska de påfliga bullorna, innan de offentliggöras, på det Frankrikes lagar och statsrätt må skyddas från de inskränkningar, som utitrån kunna tillfogas desamma. Man kan ej afstå derifrån, utan att skada suveräniteten, och man afstår ej från något, som tjenar till den allmänna ordningens upprätthållande. Detta är temligen tydligt, och synbart är, att man både i Rom och Paris är förargad, så att stämningen blifvit i hög grad retlig. Vare sig att det är sannt eller icke, är dock sjelfva det rykte betecknande, som vill veta, att censuren i Rom af påfven befallts, att sorgfälligt granska Napoleons verk Ceesars Lefnad, så snart det utkommit. Med ängslig småaktighet vill påfven med denna befallning visa sin makt och skall, om boken innehåller derför lämpliga satser, låta censuren förbjuda densamma i Kyrkostaten. Det vore eget, om häraf skulle bli allvar och Napoleon för samma verk skulle samtidigt bli intagen i franska akademien, Detta senare åtminstone betraktas som afgjordt, och man nämner tillochmed, att Napoleon skall intaga den af Ampere ofterlemnade stol. Hvad skulle väl Ampre säga, om han kunde höra det kejserliga beröm, som hans etterträdares minnestal sannolikt skall komma att innehålla öfver honom, samma Ampere som befarade att bli offentligt åklagade, då hans första artiklar om Rom utkommo i Revue des deux Mondes? — Tempora mutantur! I lagstittande kåren ha förslagen om generaloch municipalråd (landsting och kommunalstämma) framlagts. Det af 31 art. bestående lagförslaget utvidgar ansenligt nämnde kårers kompetens. Moniteurs aftonupplaga skall nu i lagstiftande kårens palats uppställa presser, för att genast kunna trycka ett enkom för detta biad uppsatt referat af törhandlingarne. Den internationela telegrafkonserens, som d. 1 d:s sammanträdde i Paris, bevistas at? representanterna för Europas samtliga regeringar, och det likformiga portot för alla telegraftaxor har utsigt att bli antaget. II est trop montant, ljuder det nu ständigt inom den klädningsprotvande dameverlden i Paris. Diskontot faller på alla börser i Paris, hvad underligt deri, då de herrligaste skatter komma i dagen och — komma för mycket i dagen. Ceest ga. På Seineprefekten Haussmans sista bal infann sig äfven en äldre dam, som beledsagade sin unga brorsdotter. Hon bar en mycket smakfull klädning af grått siden, med allt nödvändigt tillbehör af spetsar, diamanter etc., men klädningen gick för ångt upp i halsen. Jägaren förklarade efter ;n snabb, pröfvande blick, att hon ej bar nåzon baldrägt, och vägrade henne inträde. Danen bönfaller, pockar, åberopar sig på sin åller och svaga helsa; men den som är sjuk, nå stanna hemma, blef svaret. Slutligen gick nan in på att låta bjudningskortet komma till Drefektens ögon, då inträdet tilläts, oaktadt len anstötliga?, för litet urringade drägten. — Från alla håll göras ock reflexioner öfver len omåttliga lyx i — brist på tyg, som utvecklas i de öfre regionerna af de fina dameoiletterna i Paris. Man kan ej mera anstänligtvis uppträda på en förnäm bal i en anständigt tillslutande klädning. Habillen är legraderad till deshabilln. Edm. Texier säzer i Siöcle: Det lönar knappast mödan :tt tala om, hvad som ännu återstår af klädingslifvet (corsage). Våra damer kläda sig mu, såsom vildarnes qvinnor i de sydameritanska skogarne, med halsband. En sörf. i idn. Le Monde utropar i sin ifver: Om ågon af våra modeprinsessor skulle visa sig flentligt i baldrägt, skulle den förste bäste oliskonstapel sätta henne i finkan och polisnästaren döma henne skyldig. — Det måste sjelfva verket ha gått långt — nedför med Hs Å — 2 M W 1 0 2 Br ra mr —