—— samt klandras af dem som eträngt hålla på etiketten, och som ha så svårt att bli förtroliga med vår nivellerande tid. Märkligt är att denna eftergift åt medelklassen, ett bevis på konungahusets fördomstrihet, så lagom uppskattas just bland medelklassen sjelf — antagligen derföre att en smula afundsjuka äfven i detta fall kommit med i spelet. Om än en och annan i sin otålighet tyckt, att justitiekanslern gått allt för långsamt tillväga i atseende på åtalet mot polismästaren Wallenberg beträffande hans medverkan i Marsoroligheterna, så kan ej nekas, att justitiekanslern genom sitt sista memorial till advokatfiskalen i Svea hofrätt med stor skarpsinnighet och oväld utredt alla de punkter hvaruti hr Wallenberg felat. Långsamheten ersättes här i rikt mått genom grundligheten, här desto mera af behofvet påkallad, som det är klart, att ätven br Wallenberg har sina förespråkare. Man har klandrat justitiekanslern derfore att han i sitt memorial ieke förständigat advokatfiskalen att å polismästaren Wallenberg yrka tjenstens förlust. Men äfven i detta tall synes mig justitiekanslern ha försarit med den honom åliggande grannlagenhet. Sedan hr W. kommit i twilltälle att afgifva förklaring öfver Justitiekanslerns memorial, är rätta tiden inne, om saken då anses tilltyllest utredd, att tramställa ansvarspåståendet, ty det kan ju vara möjligt, ehuru det är föga sannolikt, att omständigheter förebringas, som påkalla modifikation i ansvarsyrkandet. Den stora allmänheten år möjligen missbelåten med långsamheten, men samma allmänhet får nöja sig med utt rättvisan har sin gång, och att den icke tår sken af förhastande. Landshötding Bennichs befordran till generaltulldirektör har gifvit anledning till funderingar på hvem som skall bli hans efterträdare i Jemtland, der han gjort sig särdeles älskad och der han verkat mycket godt. En här utkommande tidning, som ej har ett godt öga till jernvägens trafikstyrelse har omtalat, alt generaldirektör Troilius skulle förflyttas till Jemtland, i sammanhang hvarmed plaideras för grefve Taubes törflyttning trån trafikchefsbefattningen vid Boräs-banan till hr Troilii nu innehafvande plats. Af flera skäl tror jag att dessa uppgitter äro ogrundade. Först och trämst skulle hr Troilii asgång nu vara opåkillad, då han skäligen bör ega rättighet att å fortsätta organisauonsbestyren vid trafiken, i hvilken han alltmera blir hemmastadd. Man lörbiser nu, under intrycket af de missöden ör hvilka jernvägstrafiken varit utsatt, dels att denna twrafik är hos oss ganska ny, samt att stora svårigheter möta för erhällandet af en öotvad och ersaren trafikpersonal, der ingen sådan varit att tillgå, och dels att den stränga sparsamhet som ständerna påtordrat utgjort ett stort hinder för anskaffandet at en tullt uillräcklig, och så länge allt gick väl ändock såsom alltför talrik ansedd personal. Den un der sista tiden vunna erfarenheten har guvit vid handen, att på de mest trafikerade delarne af jernvägen har personalen varit otillräcklig och derföre blifvit ötveransträngd, med den naturliga påföljd, att stora olägenheter derat uppkommit. Men sådana olägenheter kan den stora allmänheten, af lätt insedda skäl, icke fatta, och de personer, som nu med stor itver bedrifva agitationen mot trasikstyrelsen, althålla sig ifrån att upplysa allmänheten, mojligen under förhoppningar att sjeltva komma vill styret. Såsom ett ganska slående bevis på bristande grannlagenhet hos dem, som föra protektionisternas talan quand meme, kan jag anföra ett exempel. Regeringen fordrade ett utlåtande at den nedsatta tullkomitön rörande den å bane varande underhandlingen med Frankrike om handelsoch sjöfartstraktaten.!