Article Image
Till-yning-fören ingen i Majorna. Enligt Red. benäget meddelad uppgift har redovisningen för de till sörmån för föreningens kassa gifna konserterna lemnat en brutto-in komst af icke mindre än 1,006 rdr 60 öre. Enär såväl lokal som eklärering varit kostnadstria ha omkostnaderna endast uppgått till rdr 52: 50 hvadan sålunda till kassan influtit den jemförelsevis betydliga summan af 954 rdr 10 öre. Från Norra Westergötsand skritves till Red. at en tilltällig korrespondent: — Under en resa i förliden vecka kom jag händelsevis att uppehålla mig några timmar vid Töreboda, der jag inhemtade följande, som torde kunna vara af intresse. En stor liflighet rådde der på platsen med körning at stockar. Stora, ofantliga högar ar dessa lågo uppstaplade vid kanalen, så att det verkligen såg ut som om skogarne i norra Westergötland icke lidit så farligt mycket af den öfverklagade skogsmisshushållningen. Vid min fråga hvartill denna massa af stockar skulle användas (jag trodde först att de blifvit beställda lör den nya preussiska flottans räkning) upplyste min välvilliga värd att de tillhörde jernvägsstyrelsen och att de skulle, etter att ha blitvit preparerader, användas till sleepers-kubbar. Antalet af de beställda stockarne lärer uppgå till 13,000 st. och för desammas apterande kommer till våren en ångsåg att på platsen uppföras. Leveransen al dessa stockar är emellertid en bra inkomstkälla tör bönderna i trakten, hvilka nog kunna behöfva denna törtjenst i en tid då spanmålspriserna äro så nedtryckta som nu. Såväl jordbitarne som husen i Töreboda tyckes vara ganska dyra. Så berättade man mig att en bruksförvaltare S. för några dagar sedan bjudit 3,500 rdr för ett ar en skrändare Gussman uppfördt, ännu oinredt boningshus, men för hvilket hus fordrades 4,000 rår. En spekulant som gjorde affärer i ben — n. b. kreatursben, hade deretädes uppköpt en betydlig mängd at denna artikel, förmodligen för att exportera dem till England. Förre stationsinspektoren Charles Norrie har nu atflyttat till sin nya station och hr Stålbom ötvertagit inspektorsbefattningen. Båda dessa hrr äro bekanta för göteborgarne. Löjtnant Kofods andra töreläsning i Stockholm hölls sistl. Fredags afton i la Croix salong och var besökt af bl. a. icke så så högre och lägre officerare. P.-T. lemnar öfver detta föredrag löljande referat: Föredraget upptog först en rekapitulation af förra soredragets innehåll. Derefter vidrörde talaren ånyo återtåget från Dannevirke, hvilket af tal. benämndes ett diplomatiskt och icke ett strategiskt återtåg. Vidare beskress Hegerman-Lindenerones reträtt, som skarpt klandrades och på intet sätt kunde jemföras med Olaf Ryes, ehuru talaren trodde att H.-L. ville vara lika god som en Rantzau eller en Rye och derföre företog den nämnda reträtten. Tal. anmärkte, att det nu var första gången i Danmarks historia, som någon fiende kommit ända upp till Skagen — förr hade fienden alltid stannat vid Liimsjorden. H.Lindenerones åtrrtåg ansågs dock med andra ögon på högre ort, sade tal. Ett vackert, reglementeradt återtåg var i Danmark vllräckligt för ati blifva öfvergeneral, tillade hr Kofod: Steinmann blef öfvergeneral eter reträtten från Alst. Tal. vidrördo för öfrigt en mängd redan genom tidningarne bekanta förhållanden såväl rörande sjelfva krigförandet efter återtåget från Dannevirke och intill dess fred blef sluten, som ock de diplomatiska förhållandena och partistridigheterna under och efter denna period. både vid krigsteatern och i Köpenhamn o. s. v. Tal. klandrade äfven skarpt det sätt hvarpa denna sednare del af kriget fördes och marinen, isynnerhet -Rolf Krake och dess chef. fick jemval uppbära stränga sörebråelser. Första hälften af detta föredrag, inuchallande till det mesta redan kända saker, var mindre underhållande; men deremot lyckades tal. att under senare delen af detsamma i hög grad fängsla uppmärksamheten och utvecklade i vissa momenter stor vultalighet, Tal. upplyste också derom, att han med seende lydnad menat, ingalunda att den underlydande, derföre att han stod på en högre bildningsgrad, skulle vägra att lyda, utan att den som bar urskiljning att bedöma halten af en gifven befallning, liksom inom sig ser om befallningen är riktig eller oriktig. Förmannen borde derföre taga soldaternas intelligemkraster i anspråk och icke behandla en trupp, somi sina leder räknar många fdannede unge män, så att en menneske? och en häste-parade blifver ett och detsamma. Hvad räsonnerandet inom armseens leder beträffar, så hade det utgått från reaktionen och ingalunda från det liberala eller nationella partiet. Freden vore, enligt tal., en skymf för Danmark. En sådan fred hade icke bordt ingås förrän preussiska och österrikiska flaggorna svajat från hustaken i Köpenhamn och från masttopparne på de danska krigsfartygen. Danska äran vore nu fläckad och såren kunde aldrig läkas (7) efter den styckning Danmark fått vidkännas — det var en amputation, icke vid foten utan vid höften. Visserligen hade Danmark förr förlorat delar af sitt rike: Jemtland, Skåne m. m., I men dessa förlorade delar hade kommit en af de andra nodiska nationerna till godo; men nu hafva främ. I mande macter tarmit ett stveke från nardeaen man

1 mars 1865, sida 2

Thumbnail