XXVIII. Ev timma senare sute hertiginnan af Montpensier och sörrådaren Gaston framför kaminen hos stiftsdomaren de Panesterre. Stftsdomaren var en man med mycket godt förstånd, som visste att då så påfordrader tyste siu girighet; om han grumsade när folk af ringa stånd klappade på uans port och begärde våästtriket, visste ban utt visa sig ädelmodig mot förnäma herrar, hvilkas örsar voro runda och som hade kappor notan hål. Hertiginnan hade, då bov inträdde, tagit honom ufsides och vittra: Er lycka är i era bänder, sa sanout som jog heter Anna af Lotbringen och är hertiginna af Mom pensier. Vid dotta namn bade stifisdomvren de Panesterro bugar sig helt djupt och ställt sig med krovp och själ till hertiginnan: disposition. — RBefall, fro hertiginus, bade han sagt, jag skall lygg som en slaf. Har ni er häst? —En enc-. hade stiftsåomaren avart, men den är goå och skalle om det hahöfdes kunna fillrvegslägga trettio liexes utan att ata eller dricka. Harg lång! ligser Angers härirran : Femton lenos. — Har ni en ålitlig man bland ev: tionare? Stitsaran kastule ec odvötla ic på Parörme. Sakri-tanen l ar tumUmati-im och ver oförmögen utt stiga till häst Men under det atitisdomaran betraktade Pacome, öppnades nrran vch tiggarpojken Poivrade inträdde