Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 19 Februari. Vår karnaval har nu ätven inträdt, och nöjenes verld har öppnat sina portar på vid gafvel. Baler, supåer, slädpartier och midda gar aflösa hvarandra i regelbunden följd inom så väl högre som lägre sällskapskretsar. Den ena dagen är det den s. k. haute vole, som visar sig framflygande på våra gator, om också icke just så synnerligt allmänt efter egna fålar; den andra dagen roar, sig vår bourgeoisie med samma nöje, och eget nog söker han ätven i detta afseende bryta nya banor. Under det att den förra ännu ej kommit under fand med andra stråkvägar än Drottninggatan, derifrån till Djurgården och vidare Drottning Kristinas väg, vacker äfven den, såsom alla nejder kring vår. så lyckligt lottade hufvudstad, drager sig den senare samhällsklassen bort från dessa kända trakter och begitva sig ut till det natursköna Nacka, som med sina långa, smala vattendrag gitver trafvaren ett godt tillfälle att sträcka ut, på samma gång blicken kan spana vidt omkring sig, utan att derför tröttas af den enformighet, som vidlåder de större sjöarne med sina ofantliga hvita ytor. Här har jag också fältet framtör mig, men ej så der enformigt, utan ömsom vidgande sig, ömsom åter afemalnande, bildande med sina eund det ena perspektivet bakom det andra, och öfverallt så nära stranden, att man eger en ständig omvexling af utsigter. Ja, det Nacka är skönt, skönt om vintern; men hvad är det emot en vacker sommarmorgon! U— —— E