AAinin AA-cFrån Utlandet. Storartade förvecklingsmoln draga sig tillsammans i Sydamerika, der en allmän villervalla synes råda, men hvarifrån man ätven hör ljuda: frihet åt de svarta! ÅÄrven der finnas svarta slatvar, och at kejsardömet Brasiliens antagonister proklamoras nn deras frigifvande som ett al ändamålen med dess påförande at krig. Det är så sällan läsaren erhåller en närmare redogörelse tör hvad som timar i denna från oss aflägsna vrå at verlden. Måhända komma derföre ryktena med det stora innehållet nu temligen oförberedda; vi vilja i en kort resum sammanfatta ställningar och förhållanden derborta, af stort intresso i och för sig, på det läsaren må kunna lättare följa och tyda händelserna och deras utveckling derstädes, hvilkas samband med det nu pågående nordamerikanska kriget ej kan borträsonneras. Verkningen af detta skall nemligen, vare sig att det slutar med en kompromiss eller med Sydstaternas underkastelse, bli af stor inverkan på de spanska koloniernas i Sydamerika och Brasiliens öde. I det att den ena färgens utpressningssystem af den andra tager slut, upphör äfven Cuba att för Spanien vara en guldgrutva och skall i Brasilien den omsvängning, mot hvilken landtbrukarne derstädes rest sig, med sin fulla tyngd göra eig gällande. Och likväl förslösa just. nu dessa stater sina hjelpkällor genom krig, i hvilka deras landgirighet bringas till ytterst kännbara uppoffringar. Den spanska kronans sträfvan efter att återfå sina forna kolonialområden är lika sig och dåraktig som den brasilianska .tronens traktan etter hegemoni. Dessa ängsliga. ljusskygga sträfvanden äro företrädesvis alster af fruktan för republiken. Men genomtörandet al så högt flygande planer äro brasilianarne icke vuxna, de skola derföre äfven böta för dem. Brasiliens förste kejsare, Don Pedro I. var en despotisk karakter, men saknade nog fasthet och klokhet att gifva regeringen mera och välbehöflig stadga. Han kunde endas med haltt våld förmås att stanna i Rio, eme dan sydprovinsens president Sauto Paulo rentuförklarat, att han i annat fall skulle förklara republiken i Brasilien. Frnktan för republi ken blef sedan Pedro 1:stes irrstjerna. Mer södra Brasilien hade nu en gång fått lust fö att bli fritt, och denna Inst skaffade sig luf efter julirevolutionen 1830. Don Pedro upp förde sig dervid så oklokt, att han, tör at rädda rikets enhet, måste abdikera d. 2 Apri 1835 till förmån för sin 5-årige son, Don Pe dro II, som förklarades myndig år 1841. Har är en god och välmenande monark, men svag till karakteren.