burvater. Som ångbåten ej kan gå upp till; land är det nödvändigt att landsätta passagetarne i små båtar. Samma dag fortsatte vi vår resa Följande morgon åkto vi utefter Selengas strand genom ett pittoreskt landskap. byilket dock snart fortsartes af ett ofruktbart land, med djupa sandiga vägar. Vi tillbragte ljande natt i den lilla staden Selinginsk. Följando dag kommo vi ul Kiachta, den lilla men rika gränsstaden emellan Ryssland och Kina På ej fullt tretusen sots afstånd från kiachta och just inom den mongoliska gränsen ligger staden Mae mai-chin, hvilken är lika fullkomligt kinesisk som om den låge i Jeltva hjertat af himmelska riket, medan Kiachta är lika fullkomligt europeiskt eller rättare ryskt som om det låge på Wolgas strand. Jag blef presenterad för M. Piassins, ryske kommiesarien i Kiachta. Hun syntes något törvirrad öfver min ankomst Han sade att ehuru sex engelsmän kommit trån Kina till Kiachta, så var dock jag den förste som rest till Kina siberiska vägen, och till un början tvekade han att gilva mig ett pass Följande dag visade jag honom hkväl det som jag emottagit i Petersburg och hvilket omnämnde mig såsom resando till Pekin; han örvervann nu sina skrupler och lemnade mig de nödvändiga dokumenterna skritna på ryska, mongoliska och kinesiska språken. Medan jag var i Kiachta erhöll jag mycken hjelp af engelsmannen or Urant, som var der sysselsatt med att utföra en ny plan, bestående i att inrätta en kurirlinie emellan Pekin och den siberiska telegrafon. Kommissarien föreslog att jag skulle tölja ryske ministern genom öknen men jag före drog att tölja med en handelskaravan, alldenstund jag örekade se något af mongolernas lir och att eå undersöka vägen, att min erfa renhet kunde gagna dem som vilja följa mit! exempel. (Forts.)