Ilastigt dödsfall. Från Linköping skritvos d. 15 d:s: Ett hastigt och oförmodadt dödsfall har här väckt en viss nppmäksamhet. Sistlidne Söndag på e. m. begaf sig bryggaren H. Weis med hustru samt några vänner ut på ett litet slädparti till Bergs gästgifvaregård, en mil från staden. Då de på aftonen återvände, och sällskapet skiljdes åt vid hemkomsten till staden, hvar och en för att begifva sig till sitt, och hr Weis tog med hustru vägen till sin bostad, Sandbäcken, belägen en liten bit utom studen, så steg fru W. ur slädan, af fruktan för vägens ofarbarhet. Hr W. fortsatte emellertid färden, aflemnade hästarne och återvände derefter till fots fram, för art möta hustrun. Kommen en bit på vägen, hör han ett nödrop, påskyndar sina steg och hinner fram till henne, då hon med utropet: jag dör! faller i hans armar död i samma ögonblick. Sådan bars hon hem. Fru Weis var temligen fet tll sin kroppskonstitution samt hade ett dibarn. Man ser dödsorsaken i den skarpa vinteroch aftonkylan.