laglig begränsning af begreppet frejdbetyg, och det är denna brist, som enkelt lösts genom den. under d. 20 sisti. januari, utfärdade K. förordningen onsående förändrade stadganden i afseende å frejdbetyg, som af prestershapet meddelus. Deri förklaras nuryckligen: I de fall, då, enligt särskilda författningar, det är presterskapet anbefaldt att meddela betyg om personers frejd, bör dermed allenast förstås imyg, huruvida den ifrågavarande personen vid den tid då frejdbetyg meddelas, är i soljd al domstols utslag, deri ändring ej skett, förlustig medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid Detta är allt hvad prest hädanefter eger att intyga angående en persons frejd. Ordställningen visar, att lör en person, sor i i åtnjutande af nedborgerligt sortroende, prest icke eger au derutölver tillägga några särskilda, berömmande vitsord, hvilket jemväl framgår ur författningens grunder, ty eljest skulle lätt kunna utbilda eig ett system, hvarigenom saknaden al dylika vitsord gjordes liktydigt med klander, och lagens sylte vore derigenom iilllintetgjocdt. Vidare utmärker ordställningen, att sedan den tid förflutit, hvar på förlusten af medborgerligt förtroende blifvit ådomd eller konungen at nåd etterskänkt berörda påföljd, något omnämnande derat i prestdetyg ej vidare må ega rum. En särskild k. kungörelse, jemväl al d. 4 sisti. januari, angående tillägg till k. kungörelsen d 4 maj 1855, rörande vissa uppgifter ull presterskapet, visar, jemförd med 1855 års kungörelse, huru presterskapet skall erhålla materialier till prestbetygen. Tvenne undantag äro i törfattningen gjorda: det ena för prestbevis, som meddelas för flyitning från en församling till en annan, i hvilka bevis jomväl skola inflyta några tör kyrkotukten nödiga uppgifter. Detta lärer väl vara ett nödvändigt vilkor för utöfvande af den kyrkotukt, som gällande författningar tillstädja, om det ock är att hoppas, att dessa författningar snart måtte underkastas en alltför behötlig revision. Det andra undantaget gäller anteckning i prertbevis rörande brott, hvarför någon genom utslag, deri ändring ej skett, är dömd före den nya strafflagens trädande i kraft, i hvilket fall kommer att förfaras i enlighet med hvad hittills varit iakttaget. En fullständig brytning med det gamla systemet har emellertid skett, och vi uttala deröfver vår lifligaste tillfredsställelse — liflig i samma mån som skyddandet at medborgerligt anseende, der det ej är lagligen förverkadt, och möjligheten till upprättelse för den en gång sallne äro för samsundsordningen vigtiga frågor. . För egen del helsa vi den nya törordningen med glädje som en betydelsefull länk i den kedja af humana författningar, som på senare åren utkommit på vår lugstiltnings område och hvilka alla äro genomträngda utaf en anda af bumanitet, som endast kan lända; vårt land och dess allmänna mening till pris; ty denna har tör längesedan uttalat sin törkastelsedom öfver det gamla systemet, och folkets representation bar som vanligt först gifvit vika, då påtryckningen trän opinionen och en liberal regering i förening varit för stark att längre kunna emotstas. Den humanare anda, som på senare tiden inträdt i denua del at vår lagstiftning, liksom på flera andra sociala områden, är således en återspegling at sjeltva den allmänna meningen, som i de nya torlattningarne skaffat sig ett lagligt och bestämdt uttryck, hvilket måhända dock skulle ännu låtit vanta på sig, vin icke 3 regeringen suttit mån, hvilka velat och kunnat uppfatta sin tids anda och sitt tolks stämDing.