Lohfeld som Rodrigo var — såsom från scenen tillkännagafs — för attonen hes; i de båda sista akterna fyllde han dock sin plats, hvad sången beträffar, rätt godt. Hr Fischer-Achten erhöll vid operans slut flera buketter. Operan är uppsatt med mycken omsorg och med till en del nya, dyrbara kostymer. Skandinaviska Kreditaktiebolagets i Göteborg ställning vid räkenskapsårets slut den 31 December 1864, var töljande: Skulder : Grundfond rdr 5,147,500: — Deponerade medel . 1,268,090: — Utelöpande obligationer 745,000: — Nettobehållning af rörelsen från 1 April 1864 till 31 December 1864 till bolagets förfogande, hvilken dock kommer att minskas med afsättning till?reservfonden , 102, 138: 14 rdr rmt 7,263,328: 14 Tillgångar : Lottegares skuld för obetald andel i Grundsonden rdr 4,118,000: — Kassabehållning 19 1,620: 30 Inneliggande värdepapper . 2.677,011: 36 Saldo af löpande räkningar med banker m. fl. Å 272,749: 22 Inventarier 3,947: 26 rdr rmt 7,263,328: 14 Mölndalsvägen. Från och med nästa Måndag d. 13 d:s kommer att af de trafikerande å vägen mellan Mölndals by och Getebergs led uppbäras den af K. M:ts bref d. 20 Juni 1862 stadgade vägafgift af 8 öre för hvarje häst med åkdon, som å vägen färdas. Frän Arvika skrifves i korrrespondens till Red.: Vintermarknaden i Arvika köping, den blifvande unionsstaden, såsom en tidningskorrespondent härstädes kallade den i en af sina epistlar — har detta året verkligen varit ovanlig i många afseenden, icke allenast i anseende till den redan förr så totala frånvaron af penningar, utan äfven i mycket annat skiljande sig från de föregående höstoch vintermarknaderna. Antalet säljare och personer af och i stånd, var ganska ringa, och öfriga säljare från andra orter i ett proportionerligt förhållande derefter. Förlustelserna voro nästan inga, isynnerhet som all bränvinsminutering och utskänkning var belagd med kgs befhdes förbud. Således gansku klena utsigter för en fattig syndare från bondlandet, som ämnade att njuta af det kära marknadsnöjet. Men detta oaktadt lyckades det dock hvarje älskare af en styrkedryck, tack vare vår ende fintlige källarmästare, att erhålla sitt begär tillfredsställdt genom att anteckna sig för inträde i det s. k. marknadsklubbsällskapet, hvars förnämsta uppgift tycktes vara att leda den törstige vandraren till brunnen — n. b. den törstige herremannen; bönderna deremot tycktes hafva sitt egentliga tillhåll på apotheket, hvadan åtminstone apothekaren kunde rosa marknaden. Det förefaller måhända den oinvigde besynnerligt nog, att vår allmoge, som i allmänhet är at en ganska god helsa, hade en sådan förkärlek för apotheket under marknaden, men då man besinnar, att det ej i mindre partier fanns tillgång på denna simpla spirituösa vara som kallas bränvin, så bör det ej förundra någon, om bonden sökte ersätta densamma med en tår polersprit eller Hoffmans droppar i kaffet till vinterkylans qväsande. Affärerna tyckas i allmänhet just ej antagit särdeles storartade proportioner, och den, som fick sälja något, sålde på kredit. I det fallet var en skräddare från Carlstad med lager af färdigsydda kläder ett undantag; han fick in kontanter för allt, hvad han lyckades realisera, nemligen — en väst. Som bevis på det svåra penningebehofvet för alla menniskor må anföras det stora antal af saker, som utbjödos till bortspelning. En hade ett par hästar, en annan en hund, en tredje en kärra med selar, en fjerde en segelbåt, m. m. smått och godt; men äfven dessa affärer misslyckades, utom hvad hunden och hästarne beträffar, hvadan man således med skäl skulle kunna beskylla resp. marknadsbesökande för djurisk smak. I öfrigt tycktes intet anmärkningsvärdt ha tilldragit sig, utom en oskyldig stöld af en bit kläde, den enda som timade på hela marknaden; och efter att i tvenne dagar hafva gått och gapat på alla dessa menniskor, som kommo och foro med långa näsor och tomma plånböcker, for I 1W2WWWWW— RR Er U—— —L—