Lahire höjde på axlarne. — Konungen hatar henne, och hon hatar konungen, sade han. — Ja men från hat till kärlek är det blott ett enda steg . .. Lahire darrade. — Och för öfrigt tycker konungen om äfventyr, tillade Raoul. — Amen! suckade Lahire. Just som han yttrade detta uttryck af resignation, anlände Henrik af Navarra, ännu alltjemt med sin börda på axlarne, ned till det ställe vid Loireflodens strand der vinbåten var fastbunden. Kärran med guldkärlen var redan förut nedkörd. XVIII. Man drömmer ofta rätt underliga saker, då man insomnat till följe af en sömndryck. Det Jurangonvin mäster Hardoninot tillredt åt hertiginnan hade kastat henne in i drömmarnes fantastiska land. Kna;pt hade hon tillslutit ögonen, förrän hon tyckt sig lemna rummet och nedstiga i husets bottenvåning. Hon hade sett pagen Raoul med en lykta i handen öppna porten för en okänd. Denne okände var insvept i eu vid kappa, som dolde en del af hans ansigte. Men hans röst — ty han hade talat — var ej obekant för hertiginnan. Raoul, Hardouinot och mannen i kappan hade ned