Kortligen, Ryssland befinner sig i ett läger och det öfriga Europa i ett annat. Men Ryssland dominerar det europeiska lägret och ingen af dettas minsta rörelser undfår detsamma, emedan huropa är och förblir i den fullkomligaste okunnighet om hvad som tilldrager sig i det ryska lägret. Af alla orsakerna till dess hat mot Polen är den störst att Polen är för detsamma en pinsam och outplånlig indiskretion. Det är ej någon öfverdrift häri. Exempiet från 1863 har varit tillräckligt starkt. Vi vilja ej tala om det förkrossade Polen, utan om YVesterns vanmakt i att kunna enas till handling oaktadt dess känslors enighet. Om det förblindade Europa icke törstär varningen från 1863, är den stora kristna civilisationen bestämd att lemna rum för en rysk period. Dock bör man söka afhjelpa denna onda, åter hopsamla de oeniga och stärka de försagda; men till detta ändamål är det icke nog, att stormakterra diplomatiskt 1servera sig, utan att de stärka sig, så att folken veta, på hvem och på hvad de kunna räkna. Att reservera sig, det är att låta motståndaren handla och lemna den motståndare, som handlar, tillfälle att intaga, kombinera, befästa nya positioner ; det är ofta öfvergifvenhet, vanmakt, under förevänning af strategi, och de små, som utgöra mängden, äro hemfallna åt den som handlar. Att stärka sig, det är att öppet taga i sin hand kampens verktyg. Vi ha i Skandinavien sett, huru många intressen, passioner, beskyllningar, som sträfva att bekämpa enhetsrörelsen. Men är detta något skäl att törtvifla och öfvergifva allt? — Nej. Lika litet bör den kristna civilisationen uppge sin sak, utan stärka sig och genom verksamhet ötvertyga sig om att den harf lifskraft och skall kunna organisera sig för att återföra sina fiender till vanmakt. Hvad vi kalla vestern är for det närvarande utan gränser mot Ryssland. Det står ännu häpet vid det dystra uppoffrandet af Polen, det förnämsta af dess bålverk; det åsåg för femton år sedan, då Ungrens murar nedrefvos, huru långt de ryska minorna trängt fram under Österrike och tillochmed under Preussen ; det åser periodiskt de förunderliga kurer, med hvilka man laborerar hos den sjuke mannen Turkiet; det kan åminstone ännu för framtiden hoppas på ett Skandinavien, som skulle bilda bålverket i Norden. -Här — säger förf. — måste vi beavara ett inkast: betta är för Skandinavien en sarlig mission, och är det ej oklokt, att genast beteckna den för dess oblidkelige granne? Man afskräcker de allvarliga sinnena genom att, likt en annan Cassandra, förutspå faror, hvilka kunna genom så många omsiändigheter undvikas. Det synes vara någonting ytterligt naivt att antaga, det vi skulle kunna gifva ryssarne underrättelse om något af hvad de ha att göra eller förråda någon brist i vårt harnesk, som varit dem okänd. Det veta bättre än vi att jakttaga, utan att någonsin såsom vi roa sig med hjertats bagateller. Vi äro af den öfvertygelse, att vi handla i riktningen af ett allmänt intresse och isynnerhet ett skandinaviskt, då vi söka förhindra Ryssland från att i lugn tystnad utföra sitt verk. Om vi nu sammanfatta i några ord broschyrens ofvan angitna innehåll, är det detta: Ryssland och det öfriga Europa måste stå fientliga emot hvarandra. Det förra vill uppoffra civilisationen för autokratien, det senare vill försvara civilisationen. Men Ryssland är enigt och derföre starkt. Europa är splittradt och derföre svagt. Begagnande sig af denna splittring, har Ryssland efter hand gjort vesterns förposter mot densammas gränser försvarslösa. Ryssland intränger alltmera i Europas läger. Genom Polens underkufvande och Preussens och Österrikes brottsförbund utvecklar Ryssland en stark front i bjertat af Europa, som ej har mot detsamma någon bestämd gräns. I den af Turkiet och Österrike bildade högra flygeln har Ryssland spridt upplösningsanda och dess motståndskratt är ytterligt törsvagad. I norr är den af Skandinaviens länder bildade venstra flygeln, genom deras splittring, äfven svag, men kan ännu återgifvas styrka, om man gör dessa länder eniga och af dem bildar en stark stat. Det är ej mera önskligt allenast att tillnFahlig nonmärksamhet egnas denna vigtiga