lir längvarigt. IUIvarjehanda. Ha Husforhörsscen. I ,Aftonbladets följetong, Tatarnes son, förekommer följande kostliga husförörsscen: KÖ Min kära Niklas! kan du nu säga mig: Hvad läer lagen?, Att vi skole hafva en rätt fruktan, kärlek och lIforsigt till honom. .Det är visst godt och väl; men det skola vi i rämsta rummet hafva för Gud. Lagen lär hvad vi kole göra och.... Lagen lär hvad vi skole göra och .... ,Du behöfver lära dig, märker jag, hvad lagen lär, tt vi icke skole göra. Nå vidare! Det lär, huru vi ned tankar, ord, begär och gerningar 085 förhålla skola emot . . . .X — — — ,emot djefvulen, verlden och värt eget ott.35 ,Åh Gud bevare oss väl! — — — Emot Gud, oss 4 3 M : ; Jutjeltva och vår nästa — star det ju! — Detta ärs 14 sorgligt, Niklas, atv du år från år visar dig, icke blott icke kunna tillämpa lagens lärdomar, utan äfven vid tretio års ålder ej ens vet hvad de handla om. Kan du då säga mig: Hvilka äro de laster, som isynnerhet förkorta det menskliga lifvet? .Verldslig öfverhet, som Gud gifvit svärdet i handen . .. Tyst — tyst — vi skola tala härom sedan! — och Niklas vinkades bort, något mindre stormodig än vanligt, och lomade af från bordet. IIuru man lefver och badar sig i Wermland. En skåning, säkerligen van att letva godt, lemnar följande omkliga skildring från det inre af Wermland: ,Folket man träffar i skogstorpen liknar mera skogens trell än menniskor. Usch, du kan aldrig tro hur smutsigt de hafva omkring sig! Ar man än så törstig, så kan man omöjligen ändå ens begära vatten hos dem. Mycket bättre är det icke hos sjelfva de rikaste och förnämsta bönderna. Maten isynnerhet laga de ganska-illa. Du frågar mig hvar jag ätit julgröten och dertill får jag svara, att det var den första julastonen jag ofverlefvat, då jag ej fått gröt. Icke nog dermed, ty jag fick ingenting annatän vanlig hvardagsmat, sådan som jag sjelf visat dem att laga, nemligen kokt potatis och spickesill, se der hela amättningen. Besynnerligt nog, firar folket här icke julen på långt när så mycket som i Skåne. I huset der jag bor märktes ingen skilnad på julafton och vanliga söckenqvällar. Bonden, den rikaste och förnämste i byn, satte sig vid spiseln för att laga seldon; jag minnes ej hvad qvinspersonerna hade för sig. Litet skillnad fanns det dock på denna qväll och andra, när jag drager mig till minnes. Ty när jag kom hem från skogen i skymningen och fått mig litet mat, så gick jag ned i tamiljen (jag bor på ett ofvanrum) för att se hur man der hade det och skullo äfven be matmodren om litet kaffe. Jag utvisades då till henne i köket, der hon äfven befann sig, men — i badet. Saken var nemligen den, att hela familjen tvättade sig, hvilket måste vara ganska ovanligt och sker kanske blott denna enda gång om året. Denna högtidliga tvättning gick så till, att en större mängd vatten värmdes och hälldes i ett träkar, det största som fanns i huset och som var placeradt i köket (,kofven på vermländska) Uti detta bad steg husfadren sjelf, derefter ,matmora; sedan barnen och sist tjenarne, naturligtvis i tur och ordning och utan att byta om vatten, hur stor personalen än månde vara. Som bevis på den vermländska gästfriheten blef äfven jag inviterad att gå i badet, och efter sjelfva matmodren till köpet, men jag kunde icke ha den Bran. fr Å 3 Å 3 — C 2Z2. 0 Den modernaste damesrisyren. I Paris afholls nyligen en kongress mellan hrr härartister, som var talrikt besökt af frisörer från alla verldens kanter. Kongressen höll sina sammankomster i Moliöresalen och vid dessa beslutades högtidligt, att damernes chignoner och öfverhufvud all annan i nacken nedhängande frisyr för framtiden skall afskaffas, hvaremot kongressen uttalade sig till förmån för frisyrer, fagthällua af en kam ofvanpå hufvudet. Derigenom ha äfven hårflätor, som i form af ett diadem slingra sig kring hufvudet, åter blifvit moderna, och dessa flätor arrangeras mycket sinnrikt af hårkonstnärerna i det flatorna som äro breda på midten bli smalare på ömse sidor om hufvudet. Denna nya frisyr har erhällit namnet: ,coiffure å Pi mljpratrice. Hippologiskt. Tvenne af segrarne vid Derbykappränningen, ÅBreadalbane och Bromielawe, ha nyligen af sin egare blifvit försålde för tillsammans 11,000 Åesterl. (198,000 rdr). Den lycklige säljaren uf .dessa dyrbara djur sålde för icke längesedan en annan berömd Derbyfavorit Blair Athol för 7,500 dterl. (185,000 rdr) och har således på icke fullt en månads tid för 3:ne hästkreatur inkasserat den illa nätta summan af 18,500 Åsterl. (333,000 rdr.) Strauss den yngre, den berömde danskompositoren, har af Schacken i Persien, som belöning för siua utmärkta melodier, hvilka trängt ända in i det aflägsna Asien, erhållit persiska Sol-orden. Banditväsendet i Rom. Osäkerheten på Rom: gator, hvilken som man vet förut varit ganska stor har på senare tiden icke obetydligt förminskats. Mar har velat tillskrifva detta en tjensteman vid polisen Collemasi, som utvecklar en särdeles energi vid upp täckandet och häktandet af tjufvar, mördare och an dra våldsverkare. Collemasi var fordom en skräcl för alla politiska förbrytare, dem han uppspårade me mycken slughet, men har nu egnat sin talang åt det den mindre vanhedrande och mera samhällsgagnand verksamhet han nu utölvarFör nagon tid sedar blef en tjenare hos kardinal Guidi plundrad och så rad. Han hade icke kunnat igenkänna de bandite som öfverfallit honom, men under handgemänget had en af dem kommit att närma sitt finger till han mun, då han icke var sen att med tänderna qvar lemna ett litet suvenir derpå. Collemasi gaf med an ledning häraf sina underhafvande befallning att ef terspana en person som hade en blodig ring på si högra hand och det dröjde icke länge förrän denn var ertappad. Man lofvade honom nåd om han vill upptäcka sina medbrottslingar och ban efterkom denn uppmaning; på det:a sätt voro inom ett par icke min dre än 21 af Roms farligaste banditer inom lås oc bom. För icke längesedan rånades en grefve Potocl å Piazza del Apostoli. Lyckligtvis var han försed med ett i Rom icke ovanligt skyddsvapen, en spikbe slagen jernhandske, medelst hvilken han illa tillt, gade en af sina angripare, men en annam smög si bakom honom och tillfogade honom ett dolkstyng