garde utsett kapt. Mörner, Andra lifgardet kopt. Ribbing, Lifbeväringsregementet major v. Hofsten, Lifregementets dragonkår ryttmäst. Ennes, samt Jönköpings reg:te majoren Elfström. Stadsfullmäktige. I Thorshilla ha derv. stadsfullmäktige valt till ordsörande hr Joh. Thermienius och till v. ordf. hr J. G. Haglund. Hedersbevisning. I Upsala har d. 28 sistl. Jan. ett större antal medborgare haft en festlig twllställning å stadshotellet för embetsmännen vid derv. afdeln. af Mälareprovinsernas bank, kassören G. L. Åberg och kamreraren J. E. Fröblom samt vid Upsala postkontor anställda t. f. postinspektoren C. F. Flodman och postskrifvaren O. Söderström, för att gifva dessa hrr ett offentligt uttryck at de allmänna erkännande de åtnjuta för det sätt, hvarpå de till allmänhetens stora tillfredsställelse sköta sina befattningar. Helsingborgs telegrasexpedition har under år 1864 expedierat 7,685 telegrammer, hvaraf 6,975 inländska och 710 utländska, förutom dagligen ett meteorologiskt telegram till kejserl. observatoriet i Paris Portoinkomsterna hade utgjort 9,572 rdr 48 öre, hvaraf 7,682 rdr 43 öro, tillfallit Sverige och 1,890 rdr 5 öre utlandet. Vissa metallers ålder. En hr Ramsauer har under många år anställt gräfningar och forskningar uti Hallstatt-grafvarne (vid saltgrutvorna derstädes) i Osterrike och dervid kommit till åtskilliga resultater. Grafvarnes antal var 963, af hvilka den ena hälften innehöll skeletter af de döda, den andra hälften endast aska. Derjemte innehöllo några utaf dem kroppar, hvilka endast undergått en partiel förbränning, och då hufvudet ensamt brännts, låg askan deraf vid skelettets fötter; i andra fall voro bäckenet och benen orörda, under det att det öfriga af kroppen genomgått elden; stundom var det tvärtom. En massa af olika föremål påträffades i grafvärne, såsom bronskärl, vapen af brons och jern, glassaker, något elfenben fasoneradt som hårnålar och till svärdsfästen, litet guld och detta, såsom verkställd analys visat, från Transylvanien samt några hvässtenar. Anmärkningsvärdt är, atv man alldeles icke påträffat hvarken metalliskt mynt, alfabetiska tecken eller penningar. Derjemte har man 65 meter under jordytan påträffat spår etter gamla verktyg, slarfvor af ylletyg och getskinn. Hr Ramsauer anmärker på grund af dessa fynd först guldets närvaro, hvilken metalls användning går långt tillbaka i tiden. En fransman, hr Morlot, erinrar om att Pallas i sina Resor i Siberien talar om gamla underjordiska arbeten, som verkställts för utdragande at guld, till en del med verktyg af brons. Han drager den slutsats, att jernet då ännu var okändt; men det gällde äfven få veta, hvarifrån guldet kom. I detta hänseende ha det i Mecklenburg funna guldet från bronsåldren redan antagits komma från Ural, på grund af det silfver det innehöll. Öfvergående till silfret, anmärker Morlot, att Filip II af Macedonien bearbetade rika silfvergrufvor, från hvilka han slog penningar till betydande qvantiter. Hans penningar eftergjordes af barbarerna; men i intet annat land så mycket som i Ungern, der man påträffar förträffliga efterbildningar af silfver. Siltret var således kändt vid denna tid i Ungern, och eftersom det alldeles saknas i Hallstatt, dit handeln likväl fört bernsten från Östersjön, guld från Transylvanien, elfenben från Atrika och glas (seniciskt), kan man deraf draga den slutsats, att bearbetningarne af saltgrufvorna derstädes äro äldre än Filip II:s regering, d. v. s. i sjerde seklet före kristna tidräkningen. Dessutom bevisar frånvaron af blyet, liksom af silfret, att grufarbetarne i Hallstatt ännu icke bearbetade de vanligast silfvergifvande mineralen, och denna omständighet visar sig äfven i Skandinavien, hvarest man anmärkt närvaro af guld, men frånvaro af silfver bland föremålen från bronsåldern. Vanligen innehålla riktigt gamla bronssaker aldrig zink och sällan spår af bly, hvilket äfven är fallet med de i Hallstatt upptäckta. Kortligen, den befolkning, som hvilar i de 963 grafvarne vid Hallstatt har bearbetat saltgrufvor och dermed riktat sig före Filip II:s af Macedonien tid; det var under jernålderns första tider, sannolikt från femte till tionde seklet före kristna tidräkningen, men sannolikare en äldre tid, alldenstund blyet och silfret då ännu icke bearbetats i mellersta Europa. Da lärda anca att dan af PÖ4nA. ut