W. ———— — Huru en karaktersmask icke bör vara. — Veronis balettsällskap. — Hvad man kan få se för godt på Bloms sal. Säsongen står i sitt flor. Från rikt upplysta våningar ljuda i den tysta natten dansmusikens toner och skuggorna af dansande, upprymda menniskobarn röra sig fantastiskt af och an bakom de tunga sideneller luftiga tyllgardinerna. Den ena balen aflöser den andra och säsongens qvinliga ooh manliga lejonhinna knappast att andas ut mellan de glän sande tillställningarne. Det går nu något så när an för ungherrarne, hvilka ha sin paradhabit en gång för alla gifven, men en annan sak är det med de unga damerna! Betänk hvilken fond af smak som måste erfordras för att oupphörligen kunna variera och — blända, hvilken diplomatisk talang som måste utvecklas för att få söta pappa att utan knot honorera både gamla och nya räkningar, från östan och vestan, från kreti och pleti, vi tala nu icke om sådana unga damer, hvilka sjelfva disponera både öfver sin hand och sin handkassa. Från hushålls-departementet ingå oroande underrättelser om att den finare matvaru-marknaden är i ett betänkligt stigande. Handfasta och munviga qvinliga ÅNensteandar vid köks spisens trefna härd, nitiska vårdarinnor af dess heliga offerflamma ha att utstå, säges det, heta strider då de på morgonqvistarne söka att med ackuratess och billighet furnera visthus och handkammare för ett stundande kalas. Det vanliga uttrycket tor någonting som är riktigt godt, att det smakar tågel torde i dessa dagar kunna suppleras med ett annat tänkespråk: kostar det något, så smakar det också, ty de flesta varieteterna af de till en splendid supå oundgängliga fågelarterna lära ha stigit sabulost i pris. Det lärer ligga utom möjlighetens sfer att kunna få sig ett par orrar för skapligt pris, förrådet på ankor lärer vara totalt upprymdt (utom i vissa tidningsspalter) och hval kalkoner beträffar har man upphört att räkna dem parvis, icke en gång pr st., utan de säljas numera efter vigt d. v. s. de uppvägas om icke precis med guld åtminstone med silfver. Gåsen, denna okonstlade tågel som ända sedan Capitolii dagar spelat en stor roll på samhällets höjder, hotar att bli främmande för societetslifvet, åtminstone i stekt tillstånd, så ringa lärer tillförseln vara mot den stigande efterfrågan å artikeln. Men, hvem kan väl tänka på alia dessa mer eller mindre kinkiga detaljer af den högre mathushållningens mysterier, då man ser de kostliga rätter aom vankas på Göteborgs-supcerna, hvilka at gammalt ha godt rykte om sig. Dansmusiken tonar, smidiga som urskogens reptiier smyga uppmärksamma vaktmästare så godt som omärkligt törfriskningar, icke i sig, utan i oss, tallrikar slamra, gafflar klinga, a la dauber, fricandeauer, gåleer och glacer försvinna bakom sköna eller osköna läppar... och derutanför på trappan sitter en af köld darrande liten tiggaregosse och knaprar på sin supe — en bit torrt bröd. Sådant är lifvet: öfverallt löjen och tårar, glädje och sorg, öt verflöd och brist, och vore det icke så, så vore ju jorden ett paradis och menniskorna englar på jorden. Efter en stiltje af c:a 6 veckor uppfriskades man natten till sistl. torsdag åter at en liten eldsvåda. Du hade kanske på aftonen bevistat d:r Sturzen-Beckers intressanta föreläsning på Börsen, derefter begifvit dig en trappa ner och intagit en liten af hrr Ohman Å Akerbergs billiga och välsmakande sexor eller superat å la carte i den trefliga matsalen, dervid du med skäl kunnat beundra det förträffliga sätt, hvarpå hr Rusch restaurerat dess väggar och framför allt tak; du hade med ett ord sörjt för din andliga och lekame. kk