inringar om hvad hana son sagt uppstego i hans okonstlade och välvilliga hjerta. Jag kan försäkra, att jag icke 1 önskar er något ondt, Jag önskar er lycka af allt hjerta. 4 Och, mina vänner, som ni åtagit er att eskortera mig till min brors hus, så ber jag, att ni vill sätta er i gång dit, så att jag slipper önska er något ondt. Skynda, håll mig icke qvar här; jag är stel af köld. . Hans halft vårdslösa, halft befallande och alltid vän liga ton gjorde önskad verkan; barouchen drogs åter framåt och allt folket följde den, återigen hurrande. — Tack, sir Stephen, sade mr Carlton till honom och gick åter mellan poliskonstaplarne framåt. ) Efter en minut afbröts färden ånyo — åtminstone afbrötos ljuden. En musikkår — hvar den snokats upp för tillfället kunde de upphetsade stadsboerna eller kanske blott mrs Fitch säga — visade sig nu och lät höra sig. för att helsa sir Stephen välkommen till han stad. i — En musikkår! jämrade han sig, sjunkande i ett horn af vagnen. För mig! Hvad i all verlden ta de mig för? Folk måste ha blifvit galna i qväll. i Frederick kunde icke uthärda detta. Han hade redan. fått nog. Han hoppade ut trotsande alla följder och gick sin väg skrattande, lemnande åt sir Stephen att finna sig a godt han kunde. ; Men i musikkåren rådde oenighet och dess medlemmar hade till och med grälat med hvarandra. Den ena hälften ansågo att välkomstmelodierna, hvarmed sir Sterhen skulle helsas, borde ha en personlig karakter och betydelse såsom t. ex. Se den segrande hjelten kommer?;