Staterna. Från Amerika skrifves, att presidenten Linsoln tänker med det snaraste åter fästa kongressens uppmärksamhet på amendement il författningen om slafveriets afskaffande samt uppbjuda allt, för att icke ett ögonbliok längre uppskjuta detta vigtiga steg. — Kongressen har utnämnt en komite, hvilken skall företaga en omsorgsfull granskning af pansarflottan. Fullständiga uppgifter om det sista presidentvalet föreligga nu. Man finner deraf att för Lincoln röstade 2,185,502 och för MeClellan 1,775,200, hvilket gör för den förre en majoritet af 407,302 röster. De enda stater, i hvilka Lincoln blef slagen, voro Nev-Jersey,. Kentucky och Delaware. Hård kamp levererades i staten Newyork (368,735 för L. 361,986 för MCl.), i Pensylvanien, Connectecut och New-Hampshire. En at de mest afgörande segrarne vann Lincoln i Massachusetts, 127,742 mot 48,745. I det forna bålverket för slatveriet i Norden, , Maryland, hade Lincoln år 1860 endast 2,294 röster, men nu 40,153; på samma sätt har äfven i Missouri antalet af de för honom gynsamma rösterna stigit från 17,028 till 71.192. Från Newyork skrifves under d. 28 dec. följande intressanta och orienterade bret: En visserligen såsom nära förestående väntad, men likväl med jubel helsad segerrapport har förherrligat de nyss ändade heladagarne: Savannah är taget! General Sherman har gifvit den vigtiga platsen till julklapp åt Nordens lojala folk. D. 21. dec. drog sydgeneralen Hardee, utan att vaga det ringaste motstånd, ja, utan att låta det komma till stormning, med sin af 15,000 man bestående garnison ut ur staden, som gal sig utan något slags kamp. 800 fångar, 150 kanoner, 13 i bästa tillstånd varande lokomotiver, 190 jernvägsvagnar, 3 ångare och 33,000 balar bomull föllo i Shermans händer; de jernpansrade fartygen samt varfven hade fienden före sitt aftåg uppbrännt. Endast bomullen är värd mellan 17 och 18 millioner dollars; men de militära fördelarne äro naturligtvis vida större. Genom besittningen af Savannah har nu vid oceanen vunnits en stödjepunkt, som gifver sin innehafvare genom en ända till Augusta för större fartyg segulbar flod kontroll öfver de båda vigtigaste sydöstra staterna Syd-Carolina och Georgien. Genom det vid den segelbara flodens ändpunkt belägna Augusta har nordarmten försäkrat sig om hvarje jernväg, som förenar staterna Virginien och båda Carolinas med Georginien, Alabama och Mississippi. Sherman kan nu obehindradt förfoga öfver hela sydöstern, ty detta förmår ej längre göra honom något motstånd. Tillochmed andan hos dess befolkning tyckes vara bruten; åtminstone yttrade den sig ingenstädes, dit armen kom, fientlig, och negrerna ha tillochmed i hjertat af Georgien mot all förväntan visat sig som unionens tillgifna vänner; de visste öfverallt, det en nordsoldats fot kom, att det i detta krig gäller slafveriet(?). Man tror, att Hardee från Savannah skyndat till Wilmington, der hans ankomst just i detta ögonblick torde vara önskad. För öfrigt kan Shermans arm, som alldeles icke kroppsligt försvagats af den från mödor och besvär fria marschen och genom sin framgång moraliskt höjts, genast åter anträda sin marsch och sätta. efter den modlöse fienden. Trol. är Charleston hans närmaste mål, hvilket genom honom redan är afskuret från alla sina förbindelser utom den nordliga och från landtsidan är så godt som alldeles icke befästadt. Sydtruppornas beväpnade motstånd inskränker sig vu till endast trenne punkter: Charleston, Wilmington och Richmond. -Emellertid ökas tecknen till en lifssarlig kris i Södern. Presidenten Davis fiender uppträda nu öppet. Davis är sedan några veckor tillbaka mycket sjuk och derföre icke i stånd att sjelf leda angelägenheterna. V. presidenton Stephens har interimistiskt öfvertagit deras ledning, natur). icke i Davis anda, emedan han i politiskt hänseende är dennes antipod. Stephens var som bekant i början emot och senare blott med vissa vilkor för upproret. Davis har derföre alltid betraktat honom med misstroende. I Richmonderkongressen har ett förslag, enl. hvilket hvarje enskild stat skulle ha rätt att för sig sluta fred, ehuru med ringa majoritet, bordlagts. Men huru djup den inre söndringen måste ha trängt hos folket, i kongressen och sydarmåen, bevisar en artikel i Jefferson Davis organ Richmond Seutinel af d. 17 dec. I st. f. att som törut hota eller skrämma, jemrar och beklagar sig bladet öfver den dagligen tilltagande tvedrägten, öfver bristen på allmänanda, öfver det lättsinne, hvarmed regeringen göres ansvarig för allt, tillochmed för sådant som ligger utom dess värjo. Om vi icke hålla fast tillsammansg, slutar bladet, åro vi för alltid ruinerade. Vi säga gång efter annan till folket, att vi befinna oss i stor fara. Tvisternas början är som utsipprande vatten. Brytningen blir snart så stor, att den banar sig väg i ohejdbara strömmar. Vi uppmana alla, som vant sig vid att tadla, att tiga och ånyo betänka sig. Hvarföre skulle vi för fienden underlätta arbetet? Blott enighet kan hjelpa oss, men inre ofrid är död. Shormans tåg har dock bevisat, att i det inre af landet finnas lifsmedel till öfverflod, hvarföre Söderns väntade utbungring är en dåraktigt hopp. I gynsammaste fall har Södern ännu 200,000 man på benen; men under de skickliga anförarne kunna dessa ännu göra ett helt fälttåg mot Norden, om icke mera, Beauregard samlar nu Hoods och Hardees sprängda trupper, samt upptager under sitt befäl öfriga i Tennessee och Virginien slagna sydgeneralers trupper; han uppger lika litet som Lee leken. Mer än på manskap lider Södern brist på de oumbärliga krigsförnödenheterna, framför allt bly och jern. Bland sydgeneral Breckinridgees papper har man funnit en befallning från Richmond, att sydsoldaterna skulle efter slaget uppsöka och hopsamla det gamla blyet, i sjelfva Richmond rifver man upp vattenledningens jernrör, för att omarbeta dem till bomber. Dertill kommer bristen på salt. Senare Post. I lördags öppnades Preussens landtdag. De i går ingångna tyska tidningarne hade om denna händelse ännu intet att förmäla, men uttömde sig desto mera i betraktelser öfver landtdagens blifvande fysiognomi. Dessa betraktelser äro i de liberala organerna dock så svätvande och obestämda, att man tydligt