öfverenskommelse härom mellan Wien och Paris. Det är tydligt att Österrike ännu står och väger. Det vill icke mista Venetien, men det vill icke heller medgifva Preussens makttillökning. Enligt samstämmande uppgifter berättas, att underhandlingarne mellan Preussen och Österrike om hertigdömena strandat mot vissa egenmäktiga fordringar af Preussen. Prins Friedrich Carl har sannolikt, för att åter anknyta tråden, afrest från Berlin till Wien, åtföljd af militärisk svit, samt generaladjutanten, frih. Moltke, genom hvilken de egentliga underhandlingarne komma att gå. Atl sluta af kejsar Frans Josefs absolutistiska tendenser, hvilka ingalunda skola minskas genom deputerade kammarens modiga hållning, är det väl sannolikast, att Österrikes val skall falla på heliga alliansen, såsom bundsförvandt. De fredliga tendenser, uttalanden och demonstrationer, som nu förnimmas från Frankrike, skola utan tvifvel då byta natur, och annat ljud bli i skällan vid Seinen. Det anförda är emellertid tillräckligt för att visa, huru föga grund för sina antaganden de politiska kannstöpare ha, som påstå att en lång tid al lugn och fred väntar Europa. Tvärtom, dettas politiska himmel är lika åskdiger som någonsin, och blixten kan när som helst bli synlig, hvilken skall bringa elementerna i uppror. Det skall bredvid allt annat bli egendomligt att se, hvilken ställning Preussens deputerade kammare, för ett år sedan så snöpligt afskedad, nu skall komma att intaga gentemot sin regering. Om dennas hållning återigen kan man ej aväfva i tvifvelsmäl. Bismarck pöser i ötvermod och konung Wilhelm har nu en gång tått i sin hjerna, att hans herrliche armå i Danmark uträttat stordåd, hvilka måste sätta de goda preussarne i vederbörlig respekt. Om regeringens stämning lemnas 088 dessutom vittnesbörd i ett uttalande af en officios Berlinertidning. som säger: På grund af de ärofulla (krigs-) händelser, som timat, är konung Wilhelm i stånd att sätta sig öfver alla äldre förvecklingar (med landtdagen). Det är hopp om, att landtdagen nu skall lemna sitt bistånd till den inre fredens återupprättande. Derföre vill konungen personligen öppna landtdagen. För ett sådant återupprättande är framför allt en öfverenskommelse i militärfrågan nödig; vidare bestämmandet af den lagenliga budgeten för 1865 såväl som budgetfrågans afgörande utan synnerliga svårigheter. För ötrigt skola följande lagförslag bli Jandtdagen förelagda: om krigskostnaderna (ån blir ej nödigt), om militärindividerna och de fallnas enkor, om den preussiska sjömaktens utveckling (hvilket förslag förutom grundliggningsplanen äfven omfattar törslag om de medel, som för dess utförande äro nödiga), om kanalförbindelsen mellan Nordoch Östersjön, och om tulltöreningsfördragen jemte ändringar ne i fördraget med Frankrike. Från Frankrike skrifves, att till d. 11 d:s åtta biskopar besvarat på samma sätt som erkebiskopen af Cambrai och biskopen af Montauban kultusministerns cirkulär, hvari det fullständiga offentliggörandet af den påfliga encyclican förbjudes. I en skrifvelse från Paris, äfven daterad d. 11 d:s, heter det nu, att man vid närmare granskning icke finner Foulds finansberättelse på långt när så gynnsam, som man i allmänhet hade väntat. En petition till kejsaren från franska bankens direktion uttalar sig emot enskilda finansbolags alltför storartade affärer, hvilka inverka hindrande på franska bankens och, förmodligen säger direktionen så, ofta tvingar denna till åtgärder, som sedan uppväcka allmänhetens missnöje, hvilket till sist återfaller på banken. Staden Savannah i Amerika, som erosrades d. 22 Dec. af nordgeneral Sherman, anlades 1732—383 af general Ogelthorpe och har snabbt svingat sig upp till rangen at Georgiens första stad. I bomullshandeln täflade Savannah före kriget med Charleston, Mobile och New-Orleans. Det idkade äfvenledes en stor handel med ris, som såldes till Söderns plantageegare samt expedierades till Europa och Norden. Omkring hela Sating ser man ingenting annat än ofantliga risfält, genomskurna af otaliga vattenledningar, hvilka förses med vatten från Savannahfloden, som gifvit staden sitt namn. Staden ligger på högra flodstranden, omkring 3 sv. mil från flodens utlopp. Den är byggd på en sandplatå, c:a 40 fot öfver hafvets yta.