få ett åkdon — en gigg eller en vagn —blott jag får den snart. — Ni far väl inte till London i natt, mr Frederick? — Nej, jag stannar tills detta här bedröfliga skådespelet är slut. Jag skall anförtro er en hemlighet, men lät den för all del icke komma ut i staden. Jag har telegraferat efter min far och väntar honom med tåget kl, sju. Det blir ju något för honom att se sin oskuld bevisad i Södra Wennock. — Ni väntar sir Stephen hit! utropade hon häftigt. Ni behöfver en vagn åt honom, skulle jag tro. Han skall komma in i staden gentilt vid ett så gladt tillfälle — jag menar gladt för honom. Ni skall få ut den nya Åbarouchen och ett par hästar, mr Frederick, och om jag hade fyra hästar — — Var inte orimlig, sade Frederick skrattande. En barouche med spann! man skulle icke kunna förmå sir Stephen att stiga upp i den. Hör på, mrs Fitch, tillade han allvarsamt, om sir Stephen bar anledning att glädja sig öfver att hans oskuld blifvit ådagalagd, tänk, hur skail dock ej underrättelsen bedröfva honom för andras skull! Han, som är så god vin med några af den Chesneyska familjen. — Ja, det är sannt, och som snart blir slägt med dem. Nå, ni skall få barouchen helt enkelt, mr Frederick. Och något annat åkdon kan ni inte få, ty alla de andra jag har äro i bruk. Det kan sättas i fråga, huruvida detta var sannt. Mrs Fitch skyndade bort, och barouchen, förspänd med