öra sig som de böra, ofta få lagliga barns rättigheter. Detta är en verkligen egendomig känsla, hvilken det skulle vara intressant nog att spåra tillbaka till dess ursprung. Den netod, som användes för att införa barn på hittebarnshuset, är äfven egendomlig i sitt slag. Intet barn emottages utan genom en muren anbragt vändlåda, hvilken inifrån kan vridas antingen utåt, så att från gatan barnet osedt kan läggas i densamma, eller inåt, så att barnet derur kan upptagas. Lådan är alltid vänd inåt, tills man ringer på en klocka och sålunda kallar på syster portvakterskan, som natt och dag finnes tillstädes. Hon sor då ut genom ett titthäl på porten, frågar hvad som önskas, af hvad kön barnet är, hvarifi a, dess namn, ålder, om det blifvit döpt — ut saker, som upptecknas i ett register. Deretter vändes lådan utåt för att emottaga barnet. Lådans storlek är ansenlig, ty det är icke ovanligt bland folk som äro nödställda att insända barn som äro så gamla att de redan börjat tala. För kort tid sedan inlemnades till och med ett barn om tio år. Det är dock tydligt att detta är undantagstall, likasom det är gitvet att de uppgifter som lemnas i afseende på föräldrarnes namn etc. skola i allmänhet vara falska, då de icke kontrolleras. Att dölja ett barns födelse är det naturliga motiv, hvilket inverkar på de flesta föräldrar, då de på detta sätt lemna från sig sina barn. Men det finnes ett annat register än det otfentliga. Ilär, yttrade den törträfflige man som för närvarande är inrättningens direktör, i det han lade sin hand på en stor med lås försedd soliobok, är en bok som innehåller förfärande familjehemligheter. I densamma står verkliga namnet på mången innevånare i detta hus, hvars töräldrar enskildt kommit till mig, för att i en framtid bli i stånd till att återfå eller åtminstone vaka öfver sina barn. Jag kan säga, att bland dessa finnas många barn af mycket utmärkta, och, tillade han i en sorgsen ton, af de allra högsta personer i Neapel. — Man kan ej undgå att ertara ett eget slags djup rörelse då man ser denna bräckliga graf för mången lefvande hemlighet, hvilken den när som helst skulle kunna skänka åt dagsljuset, derigenom förorsakande oro och förvirring i månget fredligt hem.