wr Carlton, som det sägs ers nad fann och tog från ett ställe, der det legat gömdt i åratal, och gaf till lady Jane Chesney. Och det brefvet örverbevisade honom, och när domrarne fingo det framför sina näsor, gåfvo de ut arresteringsordern. Ludy Laura satt lutad baklänges i sin ländstol med vidt uppspärrade ögon och ett ansigte, som var en lefvande bild af förfäran. Hon! Det brefvet! Hade det, som hon gjort i smyg, hade hennes skamliga bedrägeri mot hennes man vållat detta? O, du olyckliga Laura Carlton! Säkert kommer tanken derpå att alltid förfölja dig. — Nå, stackars, kära lady, tag er det inte så när. Vi alla ha vårt att uthärda, somliga till kroppen, andra till själen — somliga för deras männers skull, andra för att de inte ha några. Det finnes ingenting som lugnar mera än ett glas enbärsbränvin och varmt vatten, tillade den sympatiserande mrs Pepperfly, och det kan fås på ett ögonblick, om der är i köket en panna med vatten, som alltid står öfver eldeu. Hon vände sin runda gestalt omkring, för att se om hou kunde upptäcka den hufvudingrediens, som erfordrades för beredandet af det hjertstyrkande medlet. De rätter, som stodo qvar på bordet sedan frukosten afbrutits, förekommo frestande, ehuru de nu voro kalla, och det gjorde arven den långa gröna butelj, som mrs Pepperfly trodde innehålla något slags utländskt vin, och dessutom fanns der en skänk, som såg ut att ha åtskilligt att bjuda på. Gumman pratade, men Laura tycktes ej höra något och