rr oo AA r 02 och att samtidigt inkomstskatten nedsatts från 9 d. pr pund till o d., är man berättigad att anse det för ett särdeles gynsamt tecken, att denna minskning i inkomster blifvit så ringa i trots af så ansenliga reduktioner. Hvarje penny pr pund som inkomstskatten nedsättes utgör nära en million pund som folket behåller i sina fickor, i st. t. att den skulle öfvergå i finansministerns händer. År 1863 uppgick inkomstskatten till 9,806,000 pund, i fjor deremot till 7,999,000 p., hvilket gör en minskad inkomst af 1,807,000 p. Äfven tullinkomsterna utvisa en minskad inkomst. År 1863 var inkomsten 23,421,000 p., i fjor endast 22,535,000 p., hvilket gör en skilnad af 886,000 p. till förmån för 1863. Till ersättning för de minskade intraderna i dessa tvenne stora inkomstkällor, finna vi en tillväxt i alla andra inkomstgrenar. Sålunda uppgår accisen till 19,343,000 p. mot 17,745,000 p. 1863 — en skiljnad at 1,598,000 p. till förmån för förlidna år. Inkomsten af stämpelatgiften har stigit med 216,000 p. och lyxafgiften med 53,000 p. Postväsendet visar en ökad inkomst af 260,000 pund, domänerna af 5,000 p. och de s. k. blandade inkomsterna af 262,754 pund framför 1863. I industriela kretsar talas mycket om en ny uppfinning, neml. af en väfstol, hvars skyttel ej slungas omedelbart genom ånga, utan genom komprimerad luft fram och tillbaka. Det hela skall vara mycket enkelt och så till vida ändamålsenligt som väfnaden blir mera jemn och kan fabriceras hastigare, än på den hittills brukliga ångväfstolen. I Paris talas om nästan ingenting annat än prins Napoleons utnämning till v. president i geheimerådet, der kejsaren sjelf fungerar som ordf. Man hängifver sig åt de mest sangviniska förhoppningar om inre frihet. Geheimerådet består nu af kejsaren sjelf, president, prins Napoleon, v. president, Troplong (senatspresident), hertig Morny (lagstiftande kårens president), finansministern Fould, justitieoch kultusministern Baroche, husoch konstministern marskalk Vaillant, senatorerna hertig de Persigny, grefve Walewski och Magne. De aflidne medlemmarne kardinal Morlat och marskalken hertigen af Malakoff ha ännu icke blifvit ersatta. D. 3 d:s hade Paris en fots djup snö på sina gator. Från Buenos Ayres heter det under d. 26 nov, att republiken Uraguays president afslutat ett fördrag med italienske gesandten, enl. hvilket Italien skall skydda regeringen i Montevideo i tio år, men som ersättning får lof att anlägga marindepoter efter behag vid La Platafloden. En italiensk flotta väntas redan vid Isle de Liberta. På en i dessa dagar i Badens deputerade kammare gjord interpellation ang. slesvigholsteinska frågan, svarade en af ministrarne: Man måste afvakta ett officielt resultat af de mellan de allierade sväfvande förhandlingar. Enigheten mellan dessa är vilkoret för en lycklig lösning af frågan. En opposition från mellanstaternas sida skulle deremot nu hvarken vara möjlig eller att tillråda. Tal. tillbakavisade i sitt eget och bayerska premierministerns namn hvarje tanke på att stödja sig vid utlandet. Preussens om några dagar sammanträdande landtdag skall öppnas af konungen i egen person. Regeringen tror, att en vändpunkt intriidt, som banar väg för försoning, och väntar, att landtdagen skall komma henne till mötes. Augb. allg. Z2eit. lemnar en öfversigt af de diplomatiska förhandlingar, som sedan Oktober månad förts mellan kabinetten i Berlin och Wien ang. den slesvigholsteinska frågan. Enligt densamma framkom först Bismarck i början af Oktober med det förslag, att samtliga högsta domstolarne i Tyskland skulle företaga en undersökning at de olika arfsanspråken, hvarefter det skulle vara de båda stormakternas sak att fatta ett beslut. Genom detta beslut skulle man såvidt möjligt vore fästa afseende vid domstolarnes utslag, och för Holsteins del kunde äfven Förbundet göra sin röst gällande, hvaremot Slesvigs öde borde uteslutande bestämmas af stormakterna. Detta förslag blef diskuteradt at hrr Rechberg och Beust. Den sachsiske ministern framhöll, att bestämmelsen öfver Holstein ensamt borde tillkomma Förbundet, och att dettas kompetens faktiskt äfven måste utsträckas till Slesvig, eftersom hertigdömena ej kunna tänkas åtskiljda; för öfrigt menade han, att en resolution af samtliga tyska domstolar icke skulle vara af någon betydelse, då det stod hvarje regering fritt att erkänna eller förkasta den. IIr v. Beust föreslog deremot att man skulle välja delegerade från samtliga tyska domstolar och låta dessa förena sig med det frankfurstska utskottet i den holsteinska saken. Detta förslag rönte dock föga bifall i Wien; det blef rent förkastadt i Berlin. Nu framträdde grefve Rechberg med sitt förslag om en rättskommission, bestående af 12 medlemmar, 4 valda af anovnstenhaorraren 4 at aldoanhurgaran orh