alla och lord Cowley t. ex. redan presenterats för honom sina 18 gånger. Men ceremonielet bjnder så, och den ädle lord Cowley måste låta sig väl behaga, att hvarje år ånyo göra bekantskap med hans franska maj:t. Ambassadörerna, gesandterna och chargås daffaires, hvilka voro samlade kring tronen, sågo något spända ut, och då den påflige nuntien slutat sitt lyckönskningstal till det kejserl. paret, hängde hela den diplomatiska kårens blickar vid kejsarens läppar. För sjelfva det kejserliga svaret bar naturligtvis telegrafen redan redogjort. Enligt vanan, ställde kejsaren, sedan han talat, några ord till hvarje enskild medlem at diplomatiska kåren. Man skall dervid ha anmärkt, att hr Won, spansk, och hr Nigra italiensk gesandt, hade att glädja sig åt hans kejserl. maj:ts synnerliga välvilja. Sedan den diplomatiska emottagningen var slut, intogo kejsaren och kejsarinnan sina platser på tronen, hela hotvet flockades omkring dem och hela den officiela verlden började nu sin defilering. Efter slutad emottagning drogo deras majestäter sig tillbaka till sina rum. Parisarne sjeltva äro för öfrigt hela nyärsdagen vid synnerligen godt lynne, åtminstone till skenet, om än mången kanske med ängslan och skräck tänker på d. 15 Jan., då husegarne skola presentera sina qvitton och Franska Banken sina förfallna vexlar. Fastän det i Paris, enligt hvad onda tungor påstå, alltid kysses så der försvarligt, bedritves kyssandet i Paris likväl ännu aldrig så starkt, som på nyåret; ty under dessa dagar herrskar i Paris kyssfrihet, och hvarje dame och hvarje flicka räcker fram sina kinder att kyssas åt dem, som med eller utan konfekt önska dem godt nytt år. På munnen får man likväl icke kyssa; denna förbehåller våra damer endast åt den eller dem, med hvilka de stå på fullkomligt intim fot. Eftersom jag just talar om kärlek, vill jag tilligga, att hv A. Dumas j:ors giftermål med fru Narischkin icke egde rum i går: det har blitvit uppskjutet. Fru Narischkin är född svenska. Genom sitt giftermål med sin förste man har hon blifvit slägt med Rysslands första familjer. Det borättas som säkert, att Saiguns kejsare Tu Duc, hvilken som bekant ej har några barn, utnämnt kejsar Napoleon till sin arftagare, att efter hans död taga i arf och eget hans samtliga stater och besittningar, med vilkor, att Napoleon III ötvertager en deluttryckligen angifna bördor. Man är isynnerhet belåten med prins Napoleons utnämnande till v. president i geheime statsrådet. En icke officiel artikel i Moniteur erinrar om detta råds vigtiga område och ser i prinsens utnämning ett bevis på det förtroende, han at kejsaren åtnjuter. En förordning trån krigsministern förlänger permissionssemestern för år 1864 till d. 31 mars 1865 — ett påtagligen fredsälskande steg. De nya franska presslagsbestämmelser. hvilka euligt ryktet förberedas i inrikesministeriet, sysselsätta lifligt den stora allmänheten. Man har uppgifvit hoppet om väsentliga lattnader i presslagsstiftningen; men man smickrar sig dock med hoppet om, att regeringen har för afsigt att draga ett streck öfver den hittills fordrade stora bevillningen för dagblads utgifvande, och stödjer detta sitt hopp derpå, att det icke längre fordras oevillning för anläggandet af teatrar. Den bekante Emile Ollivier, hvars affall från oppositionen väckte så mycket uppseende, sluter sig allt närmare till regeringen. I ett bret till Ch. Duveyrier, fört. till en skrift kallad Bonaparternas framtid, förklarar han, att ban skall skatta sig lycklig, om historien en gång skall säga om honom, att han i sin ungdom efter en berättigad revolution blifvit kastad in i politiken, och att han i ötvertygelsen om, att äfven de bästa revolutioner äro en olycka för nationerna, uppbjudit allt, för att undvika nya. tar, att landtdagen skall komma henne till mötes. senare Post. U—ndorrattelserna från Amerika bli at allt