utinnan ... Fastän jag önskar undvika uppseende och vill lemna sakerna i statu quo, är jag dock besluten, att vid första bulla eller manifest, som påfven tillåter sig, göra rätt mycket sådant, ty derpå skall genast följa ett dekret, som gör slut på Carl den stores skänk och förenar Kyrkostaten med konungariket Italien, i det att det skall bevisa de olyckor, som suveräniteten i Rom tilltogat religionen, och skall bringa till allmänt medvetande kontrasten mellan Jesus Christus, som dog på korset, och hans efterföljare, som gör sig till konung. Frankrikes Moniteur tillkännagifver, att justitieministern d. 1 jan. utfärdat ett cirkulär till Frankrikes erkebiskopar och biskopar, hvari det heter: Ånför statsrådet har framlagts utkastet till ett dekret, som har för ändamål, att inom kejsardömet tillåta offentliggörandet af den del af encyklikan, hvilken för 1865 beviljar en jubelfest. I cirkuläret heter det vidare: vad den första delen och aktstycket Syllabus angår, skall eders nåd inse, alt man ej kan tillåta offentliggörandet af aktstycken, hvilka innehålla satser, som förkasta de principer, på hvilka kejsardömets författning hvilar. De få derföre icke aftryckas hvarken i de instruktioner, som ni för jubileets skull tillställer de trogna, eller vid något annat tillsäller. Justitieministern tillägger att biskoparne böra uppmana presterskapet, att afhålla sig från hvarje tal, som kan leda till beklagansvärda utläggningar. Vi anteckna tillsvidare utan kommentarier denna officiela skrifvelse, som dock säger helt öppet, att det af hela den katolska menighetens öfverhufvud utfärdade manifest strider mot principerna för kejsardömets törfattning och dertöre ej kan i Frankrike från predikstolarne offentliggöras. Det franska kejsardömet står således i direkt strid mot päfvedömet. Förklaringen är betecknande och vigtig. I Tyskland har mycket pratats om en spänning, som uppstått mellan Österrike och Preussen, En officiel wienertidning dementerar nu hvarje dylik uppfattning, sägande, att wienerkabinettet hyser den tasta ötvertygelsen, att en nära allians med Preussen motsvarar stormakternas, hela Tysklands och hertigdömenas verkliga intressen. Ställningar och förhållanden äro at den art, att man har allt skäl att anse denna törbindelse med Preussen som en stödjepunkt för den allmänna freden. Det är att hoppas, att den allmänna meningen skall uppfatta och uppskatta på detta sätt förhållandet mellan Osterrike och Preussen. Man har rätt att vänta, att de kunniga statsmännen i Tyskland skola, i betraktande af Österrikes många bevis på trohet mot Förbundet, inse, att denna förbindelse äfven framför allt motsvarar de öfriga tyska staternas intressen och behoft. Påfven emottog nyärsdagen uppvaktning af franska armeens i Rom officerare, dervid han till svar på de af general Montebello framställda lyckönskningarne sade: Dylika känslor hos den franska armåen frambragtes till mig första gången i Gaeta af en general, som nu är marskalk, sedan af alla andra generaler, hvilka kommenderat den högsinnadt till den eviga stadens skydd hitskyndade armeen. Jag har alltid bedt för denna arme, för den som styr Frankrikes öden, för det goda franska presterskapet, såväl som för alla Frankrikes katoliker, och äfven nu skall jag icke upphöra att bedja för den katolska nationen, för kejsaren, för kejsarinnan och för den kejserl. familjen, samt välsigna den, på det Gud må förläna den nödiga insigten åt alla. Justitia ac judicium preparatio sedis. Som ott framträdande saktum i afseende på påfliga regeringens och, Frankrikes ställning visar sig, att hela den franska pressen, med undantag at de ultramontana tidningarne, ställt sig på gallikansk ståndpunkt, d. v. s. franska kyrkans oberoende af Rom, hvilken således äfven kan anses vara såväl folkets som regeringens. Pariserbref, d. I Januari. I dag var stor emottagning i Tuilerierna. Den började kl. 1 och var slut omkring kl. !(;4. Redan kl. 1.1 var Tuilerigården uppfylld med alla