ha autentiska underrattolser nit inga, och dessa förtjena nogsamt att fängsla hvarje en-s gelsk statsmans uppmärksamhet. Bukhara sty-se res nu af en Khan, som notoriskt är Ryss-Ir lands vän och derföre lifligt understödjer Sir-Jt dar Abdulrhaman Khans anspråk på Balkh. t Khiva är sedan lång tid tillbaka ett näste för ryska agenter. Nu ha ryssarne äfven kastat u sig ötver Chokand. Sjelfva hufvudstaden har ! fallit och khanen åter insatts i sin värdighet se endast under det vilkor, att han förklarar sig Åc för rysk vasall. Så länge Afghanistan ännusl eger några elementer af en sammanhängande! stat, kan det icke finnas något bättre stäng-JI sel mot det ryska framåtskridandet, än denna!s stora militäriska oligarki. Men sedan Dostlr Muhameds död, hvilken i hvarje hänseende ll var sin tids förste man i Central-Asien, hafva ryska agenters intriger och ryskt gulds infly si tande i Afghanistan föranledt händelser, hvilka s der förut icke voro vanliga. Det finnes förl! närvarande ännu icke något skäl att skrida in, men vi äro icke så helt och hållet säkra om, att icke anledningen dertill skall komma förr. än man i allmänhet brukar antaga. De med senaste post ingångna tidningarne trån Indien uttala sig vidlyftigt om Rysslands hotande hållning mot Indien, och det är synbart, att derstädes råder verklig oro med anledning af ryska vapnens framgångar i dessa trakter. Ej mindre anmärkningsvärda äro stormtecknen från Amerika. Det är redan förut nämndt, att inom kongressen i Washington väckts föreslag angående organiserandet af en ny armåkår, hvilken skulle ha till ändamål att skydda Nordstaternas nordliga gränser mot de redan af Lincolns i hans bådskap omnämnda orostiftare, hvilka från Canada strömma in på amerikanska området och der göra ondt. Dessa röfvarebands uppkomst tillskrifver man i Nordstaterna förnämligast engelsmännens intriger, hvarföre den nya armåekårens upprättande skönjeligen innebär en afsigt att redan nu börja ordna Nordstaternas militära försvar mot England, genom att uppställa en armåkordong vid gränserna till dess besittningar i denna trakt. Till detta förslag har kommit ytterligare ett, hvars utsträckning kan, om det går igenom, bli betydelsefull nog Det går ut på, att statsministern måtte erhålla tillsägelse, att upprätta en lista öfver alla de sartyg och laddningar, som gått förlorade genom Englands medelbara eller omedelbara understödjande af upproret i Södern, jemte en billig och särskild taxering at deras värde och tillägg af 6 prets ränta pr år från dagen tör uppbringandet eller förstörandet. De härigenom uttaxerade summor skola enligt förslaget utfordras af britiska regeringen som betalning för alla på ofvan anförda sätt förstörda fartyg. Egendomligt, ehuru ingalunda oväntadt, är att se det omslag, som nu börjar visa sig i Englands hittills sydvänligaste stad Liverpool i hänsyn till uppfattningen at kriget i Amerika. Man har der i synnerhet fruktat) ett hastigt fallande i bomullspriserna, om Södern skulle bli undertryckt, och deraf följande kommersiela och finansiela oredor, men man synes nu öfvertygad om, alt de segrande Nordstaterna skola äfven efter kriget stå fast vid slafvarnes befrielse, i hvilket fall bomullen naturl. skall fortfarande hålla sig uppe, och man börjar lugna sig, ja, man skall kanske snart på Liverpools börs få höra högljudda välönskningar för nordvapnens framgång. Den kommersiela opinionen låter så lätt leda sig i den starkares spår. Pifoen lefvor fortfarande i en krets af ljufva villfarelser, ur hvilka uppvaknandet skall bli mindre hutt. Han emottog i julas det hel. kollegiets vanliga lyckönskan. lI sitt svar sade Pius IX högt, att (den katolska) Kyrkans triumt är betryggad endast segerdagen är ännu oviss; om jag ännu skulle få upplefva denna triumf, då skall jag säga med Simeon: Herre, låt din tjenare fara i frid! H. Helighet emottog derefter medlemmarne af diplomatiska kåren, deribland äfven ryske gesandten baron Meyendorff, hvarat man vill sluta, att ett godt törhållande åter inträdt mellan Ryssland och den hel. stolen. Påfven har genom sin encyclica förlorat i Frankrike en god kämpe, hr Thiers. Han ville nemligen i lagstiftande kåren tala för påfvens verldsliga makt, men skall nu icke göra det. Han påstås åtminstone ha sagt till grefve Montalembert: ÅJe suis dans le plus grand embarras; PEncyclique menlåve tous mes arguments. Det säges nu, att den påfliga encyclican skall för sin tillkomst uteslutande ha att tacka påfvens initiativ. Kardinal Antonelli förmenas åtminstone ha hållit sig på afstånd derifrån — den listige diplomaten vill väl först se, hvad verkan deraf kan bli, innan han träder fram. Kejsar Napoleon har om encyclican haft ett långt samtal med erkebiskopen af Paris, hvarvid de kommit till det beslut, att erkehiskonen skall offenfliggära den nåfliga skrif