nödvändigt är dock, för att frihandeln skall bringa välsignelse och ej förderf, att landet köper i mån af sina tillgångar och icke med fingerade kapitaler, som befordra skuldsättning. Det är derföre vi hoppas, att man under det nu inträdda året skall litet hvar inom Sveriges landamären inse nödvändigheten af en strängare och klokare enskild ekonomi, än den som hittills följts, ty det är ytterst på den enskilda sparsamheten, som ett land kan bygga sitt hopp om välmåga, hvilken sedan sjelf kommer retroaktivt den enskilde till godo. Landets försvarsställande är nu en sak af utomordentlig vigt. Vi ha sett, huru värt brödraland Danmark kunnat utan hvarje egentligt rättmätigt skäl angripas, slås till marken och plundras. Denna händelse är för oss ett memento, som icke bör lemnas opåaktadt. Den vidare utvecklingen af nationalfsörsvaret och dettas innitande i det allmänna försvaret kan ej nog varmt befordras af våra patriotiska män. Ju mera och ju förr vi kunna likställa vårt försvarsverk med Schweisz, desto förr skall friheten i Norden vara betryggad och, äfven den, i styrkan ega sin sköld, men en styrka förhöjd genom det moraliska mod och den spänstighet, som åtfölja en sådan sak som försvaret af fäderneslandets ärfda teg. Må det nya året ytterligare fortsätta, hvad det tilländalupna verkat och öka den kedja af frivilligt nationalförsvar, som redan nu kan tar våra kuster med väpnade män från Haparanda till Ystad, från Ystad till noreka gränsen. Då vi med värma och ifver omtatta samvotsfrihotens utveckling utomkring oss, böra vi naturligen egna åt den våra bemödanden äfven inom våra egna gränser. Skulle det vara tillåtet, att i detta fall uppställa en teori, skulle vi ansluta oss till den, som i religionesaker tordrar den största frihet för inditiden och kongregationen. Religionen är förevingabandet mellan menniskorna och Gud — hvilken menniska kan sätta sig till doms öfver om den eller den formen för detta töreningsband är den rätta? Der tillhör utslaget endast Honom, som ransakar njurar och pröfvar hjertan, samt känner uppsåten för våra bandlingar. Dock står derföre ingen utom la en, och i den borgerliga samlefnaden måste kralje landets innevånare folja den borgerliga lagen. Vi äro på god väg till realisorandet äfven här af principen: den fria kyrkan i den fria staten, och hvarje nytt steg i denna riktning skall af oss följas med intresse, helsas med glädje. Huru ofantligt mycket återstår ännu icke, dvari vårt fädernesland måste skrida framåt till ett bättre, hvari det måste utveckla sig! Vi ha här ofvan endast angifvit några konturer at de stora, samhällavigtigaste frågorna. Må under det nya året fosterlandet taga jättesteg äfven i andra frågor, dock alltid med gifven kurs: framåt! ty framåt! är tidens lösen. Med oförtröttadt nit, med allvar och värma skola vi fortfarande egna oss åt arbetet och bedja våra läsare som hittills följt oss i våra sträfvanden, deltaga med oss i vårt arbete, genom att omfatta och utbreda de ideer, till hvilka vi hyllat oss och som vi uppriktigt anse påbjudna at tidens anda och landets behof. Utan tvifvel skall verkligheten mången gång komma och ställa sig hindrande i vägen, men med fast förtröstan på idens eviga lil och på dess derföre slutliga seger, skall ingen motgång nedslå modet. Solhvarf rinna upp och solhvarf rinna ned, dag kommer och dag går, och orolig knäpper i tidens ur sekundens pendel... under tidens vexlingar vexla äfven händelser och förhållanden, men ett består dock och det är kärleken till fosterlandet. Det gamla Sverige, vid hvars barm vi druckit vår lifsmjölk, som vi lärt att älska och vörda, ja, att hålla heligast och dyrbarast af allt på jorden, dig gamla Sverige tillhöre våra varmaste välönskningar på denna dag! Hålle Gud sin skyddande hand öfver dig, och låte ej det år, som randats i frid och ro, gå ned i blod! Gud bevare fäderneslandet! A—