innan jag blottade det igen; jag låg der skälfvande och badade i svett. — Det var en besynnerlig dröm, sade Laura fundersamt. Men Jane, den kunde ej betyda något. — Så räsonnerade jag med mig sjelf. Clarice var långt borta, i London, som vi trodde, och mr Carlton var i Södra Wennock; just den aftonen kl. half åtta hade han variti vårt hus hos pappa. Denna min dröm hade jag före kl. tio, ty jag hörde klockan slå tio, sedan jag vaknat. Jag tyckte redan förut illa om mr Carlton; vi ha våra antipatior och sympatier. Men jag kan icke beskrifva huru den drömmen stämde mig emot honom. Du säger väl att detta var orätt, men man rår cj för sådant. I mina tankar var han alltid sedan förknippad med denna fasa, denna förtäran, och jag hade hellre sett att du gift dig med hvilken annan som helst i verlden än med honom. I afton har jag för första gången börjat tänka att denna dröm kunnat ha en betydelse, ty Clarice måste ha varit i Södra Wennock; hennes biljett var daterad den tionde Mars, den föregående fredagen. — Hvad du talar orimligt, Jane. Hvilken betydelse då? — Jag vet ej hvilken, om ej, som jag sagt, de unga Westarne gjort Clarice olycklig