Fran Utlandet. Räfvens encyclica föreligger ännu icke i dess helhet, men Åla France meddelar dock några utdrag ur densamma. Aktstycket är deladt i 3:ne afdelningar: för den egentliga encyclican, hvilken är ställd till samtliga katolska biskopar och fäller fördömelsedomen öfver vår tidsålders hufvudvillsarelser; dernäst en uppräkning af c:a 80 satser, hvilka påfvestolen fördömmer, och till sist ett apostoliskt bref, som föreskrifver firandet af ett allmänt jubileum. Endast den sista afdelningen är af uteslutande religiöst innehåll; de tvenne andra äro en direkt krigsförklaring mot den nuvarande samtundsordningen, i det allt, som tjenar densamma till grundval, betecknas som afskyvärda och fördersliga villtarelser. Samvetsfriheten, religionsfriheten, meningsfriheten, de borgerliga myndigheternas oberoende af de andliga myndigheterna betecknas som djefvulens uppfinningar, och i stället för allt detta framhållas de medeltida lärosatserna om folkens blinda lydnad under furstarne, furstarnes blinda lydnad under påtven, den enda saliggörande katolska religionens uteslutande privilegium, furstarnes förpligtelse att beskydda densamma och undertrycka alla andra kulter, kyrkans rätt att strassa till kroppen dem, som kränka dess föreskrifter, och att förfölja kätteriet med eld och svärd. Som prof på stilen i detta aktstycke förtjenas anföras följande fras, hvilken följer på uppräknandet at nutidens villfarelser: Å betraktande at den förherrskande stora hänsynslösheten i åsigter, ihogkommande vår apostoliska pligt och full af omsorg för vår aldra heligaste religion, dess enda lära och frälsningen af de själar, som äro oss at Gud anförtrodda, hatva vi trott oss böra höja vår röst Till följe häraf förkasta, kullstörta och fördöma vi, i kratt at vår apostoliska myndighet, alla i gemen och hvar och en isynnerhet at de förderfliga meningar och lärosatser, hvilka omtalas i dessa bret, och är det vår vilja och befallning, att de skola törkastas, kullstörtas och tördömas af alla den katolska kyrkans barnn. — Bland de fördömda irrlärorna nämner påfven äfven teorien om folksuveräniteten, hvilken, oberoende af hvarje gudomlig och mensklig rätt, hvilken påtvingar sina endast genom makten af saits accomplis sig i politiken berättigande handlingar och uphsträcker sig till högsta lag. Det skall bli eget att se, hvad kejsar Napoleon, som med sina bajonetter i 16 år skyddat den maskstungna påfvestolen skall säga härom — han som sjelf genom folksuveränitetens yttring i souffrage universel blifvit den herrskare han är och kommit i besittning af Frankrikes tron? Af förteckningen öfver de 80 irrlärorna framhålles: panteismen, naturaliomen, rationalismen, indiflerentismen, socialismen, kommunismen, de hemliga sallskaperna, bibelsällskapen, de frisinnade andliga sällskaperna. irrlärorna i hänsyn till kyrkan och hennes rättigheter. det borgerliga samfundets irrläror, isynnerhet i dess förhållande till kyrkan, irrlärorna i afseende på den; naturliga och