Jacques Öflenbachs opera buffa: La belle Helene, har nu uppförts på Varictesteatern. Den är en hårresande parodi öfver den sköna Helenas bortröfvande. De båda Atriderna, de båda Ajax, Paris, Achilles och siaren Kalchas tala på pariser-argot och göra de tvetydigaste ordlekar. Den ryktbara m:me Schneider utför Helenas roll. I ÅGunteecum, der Paris väntar henne, ser man porträttet af hennes mor Leda och svanen som närmar sig henne. Helena vänder sig till denna tafla med orden: 0, ma mere: o, mon påre! och tilltalet till den befjädrade fadern framkallar oerhörda skrattsalvor. Stycket spelas förträffligt. Saltet deri kommer ej direkte från Attica. I jemförelse med Orfeus i underjorden är det temligen svagt. Afven musiken står långt under den i Orfeus. Victor Masse arbetar på en fyra akters opera, bestämd för Opera Comique. Den skall heta Fior dAliza. Texten är af Michel Carr och Hippolyte Lucas bearbetad, efter Lamartines roman med samma namn. Italienska teatern suckar under bördan