rinna det motstånd, som reser sig emot denamma. Detta gäller om pressen såsom om warje tankens yttring. Om ni undertrycker idningarne, har ni dermed tillintetgjort tancen? Om ni tillintetgör yttranderätten, är väl lermed tankefriheten slagen till döds? Slå den ilmänna meningens organer i jern, meningen sjelf förblir fri. Sönderslit partifanan, har ni lerföre sönderslitit partiet och den armå, hvarär det består? Är den allmänna meningen omot er, så skall, om det ena bladet tillintetgöres, ett annat medel komma fram, andra partitecken; boken, flygskriften skola aflösa tidningen, nyheterna skola gå ur hand i hand, kringspridas genom bref, omtalas i törtroliga samqväm, de skola finna fronderande salonger och till slut hemliga sällskaper. Undertrycka tanken, vanmäktiga försök! Liksom ångan vid en för stark tryckning alltid finner någon springa och till slut spränger kitteln, så tanken! Fråga historien! Då det icke fanns tidningar, tanns det då icke heller revolutioner? Och har någonsin en dålig regering räddat sig genom presslagar? Eller har frihoten någonsin störtat en vis, framåtskridande regering, som ville landets bästa? Den som vill förstöra både häfstången och kraften, han måste börja med att förstöra de goda institutionerna, de goda lagarne, den goda embetsmannapraxis; men detta går mycket långsamt, om det går alls. Dot bästa medlet att förvisa irringen är sanningen; det bästa medlet att akta sig för orättvisa är rättvisans och förnuftets upprätthållande; det bästa medlet att afväpna partierna är en regering som hyllar de sanna liberala ssramstegstankarne och gör rättvisa åt solkens berättigade anspråk. Der, slutar Ja France sin vederläggning af satsen, att pressen ej är någon makt, utan den förkroppsligade vanmakten, der regeringen städse lånar ett uppmärksamt öra åt den allmänna meningens önskningar och motsvarar sin tids behof, der den går framåt, rastlöst framåt, der den öfverallt höjer frihetens, sedlighetens, förnuftets, det allmänna bästas fana och der den dagligen skrider från ett godt till ett bättre, der äro den mest elakartade press, de illvilligaste blad aldrig farliga, deras ansträngningar fruktlösa, om landet hyser erkänsla mot regeringen och allmän tillfredsställelse råder Pariserbref. Dagarne i Compiegne äre förbi och från Tuilerierna svajar åter tricoloren De flesta salons i Paris äro redan öppnade Öfvordragen äro tagna från möblerna, thåkitt larne porla, spelborden äro uppslagna och oräk neliga pianon pinas mer och mindre hvarje afton al grymma fingrar. Fanbourg St. Ger main skall denna gång mycket sent öppna si na salons och gifva få tester. Afven ryssar ne vilja denna saison göra föga väsen af sig och ej hängifva sig åt några rusande sröjder at undseende för kejsarinnan af Ryssland hvars helsotillstånd ännu alltjemt inger farhå IPOFL.