Alven act FItALZDbaJerska nuset har uppträdt som arfspretendent till den i Slesvig och Holstein lediga hertigstronen. Der åtelen är, dit samlas och hökarne. Mellan Preussen och Österrike pågå ännu de hemliga underhandlingarne om hertigdömenas öde, i afseende på hvilket intet synes afgjordt. Under tiden bemöda sig de tyska mellanstaterna om att komma till någon enighet, för att icke bli alldeles viljelösa redskap genom förbundet i de båda stormakternas händer, men fåtängt, hittills åtminstone. Deras öfvergifvande af Österrike tyckes ha i grund nedböjt dem och de tamla nu rådvilla om kring. De visa lust att ansluta sig till Frankrike, för att erhålla dess allians mot de båda potentaterna, men våga ej taga steget ut, emedan solkopinionen är deremot och man kan vänta, att ett skri af förräderi i så fall skulle genomskalla hela Tyskland. De goda slesvigholsteinarne sjelfva gräla under dessa fatta omständigheter om de simplaste småsaker. Så t. ex. har i den slesvigholsteinska föreningen i Altona en stor schism inträdt, derföre att bestyrelsen, som har aktier i ÅSchl.-Holst. Ztg, endast annonserar i denna, medan redaktören af Alt. Nachr., deri understödd af en del andra medlemmar, förmenat, att billigtvis äfven några annonser borde tillfalla honom. Då på en generalförsamling enighet ej kunde uppnås, utträdde 20 medlemmar ur föreningen, flera skola följa efter, och de utträdda skola bilda en egen förening, som skall uteslutande annonsera i Alt. Nachr. — Det är den gamla tyska enigheten, som sålunda afspeglar sig i detta småsinnade käbbel. Från Amerika föreligger nu fullständigt presidenten Lincolns tal vid kongressens öppnande. Det kan naturligtvis endast komma i fråga att meddela ett kort utdrag at detta vidlyftiga aktstycke, och vi skola derföre här framhålla några af dess vigtigaste momenter. Efter att ha anmärkt, det landet äfven under sist förrunna året haft orsak att tacka försynen för ett godt helsotillstånd och en god skörd, öfvergår presidenten till att omtala förhållandena till de utländska makterna. Härom säger han: Våra utländska angelägenheters tillstånd är rätt tillfredsställande. Mexico fortfar att vara skådeplats för ett borgerligt krig, under det våra politiska förhållanden till detta land ej undergått någon förändring. Vi ha upprätthållit vår neutralitet gentemot de krigförande. En ömsesidig öfverenskommelse har återställt det goda förhållandet mellan Förenta Staterna och Peru. En uppriktig och hjertlig vänskap råder fortfarande mellan de båda länderna, och jag har gjort allt hvad i min makt stod, för att undanrödja missförstånden och afvärja ett hotande krig mellan Peru och Spanien. Till de sydamerikanska republikerna är ställningen god, och deras sympati tillhör fortfarande Norden. Förslaget med den tilltänkta öfverlandstelegrafen mellan Amerika och Europa öfver Beringssund och genom det asiatiska Ryssland, hvilket företag understöddes af kongressen vid sista sessionen, har börjat under mycket gynnsamma omständigheter. England och Ryssland ha i denna sak visat det största tillmötesgående. Det finnes äfven skäl att glädja sig öfver, att företaget med den atlantiska telegrafen mellan Storbritannien och Amerika nu äfven skall bli realiseradt. I afseende på förhållandet till desjöfarande nationerna anmärker presidenten: Hamnarne Norfolk, Fernandina och Pensacola äro nu öppnade genom proklamation. Man kan hoppas, att de främmande köpmännen nu skola öfverväga, om det icke är säkrare och fördelaktigare för dem att söka dessa och andra alla hamnar, än att idka en dyr och farlig smyghandel på andra hamnar, som äro stängda såväl genom militärisk besättning som genom en effektiv och laglig blockad. Sedan uttalas hopp om att man skulle alldeles förqväfva slafhandeln. Med afseende på tillståndet vid kanadiska gränsen, der egendom och lif sättas i fara genom angrepp af vagabonder och äfventyrare, har regeringen tänkt att efter sju månaders förlopp (den frist som stipulerats mellan Amerika och Storbritannien) öka krigsskeppens antal på sjöarne, om så skulle bli af nöden. Kanadiska regeringen skall dock säkerligen göra allt för ofogets förekommande i tramtiden. Presidenten uttalar sig derpå om emigrationen från Europa och andra trakter, Den beståndande lagen om utvandringens understödjande har visserligen etter bästa förmåga utförts, men synes dock behöfva reform, för att sätta regeringens embetsmän i stånd att förhindra de bedrägerier,som utöfvas mot emigranterna under vägen och vid deras ankomst till hamnen, på det de må kunna i Amerika fritt välja sitt förvärf och sin vistelseort. Regeringen vill derföre på allt sätt kungöra, att hon hvarken behöfver eller tänker pålägga individer från andra länder en ofrivillig militärtjenst. Angsenda do tinanaiala förhålla MT PD MD — ss mm Q —— —Ä — Oo ID rn ec