fru Ehrendahl, der han logerat och funnit sig väl. Han gaf mig hennes adress och hon lemnade mig ett rum. Morgonen efter min ankomst skulle jag slå upp ett spelbord för att sätta mitt res-schatull på, då jag mellan begge skifvorna fann ett fotografi-porträtt. Det var af en vacker, ung flicka. Då pigan kom in för att elda och städa frågade jag henne hvems det vackra porträttet var? Det är mamsells! svarade hon, vacker å hon, det törstås, men hvart kommer man med det, då pengarne ä slut;? Derpå berättade hon med en flytande tunga hvad i korthet är: att hennes herrskap sett bättre dagar; att då herrn lesdevar huset rikt, och allt gick stort till; att han hade en son i ett första gifte, hvilken han tagit in i affärerna och hvilken efter hans död hade modrens och systrens penningar i dessa; att han spelat och rest, och att de qvarvarande nu hafva intet af allt hvad de egt i behåll. De ha måst lemna sin stora våning och flytta in i en liten lägenhet på tre rum och kök, hvarat de hyra ut det ena åt resande. Förut hade de en sotograf till hyresgäst, men det var icke bra. Han tyckte om den unga dottren, men hon ville ej ha honom, emedan han ej var en bra karl. Dessutom lär hon ej vilja ötvergifva sin moder, utan broderar i stället åt en tapetseri-bod, och förtjenar med mycken