betaltes med flera gånger silfvervärdet; en liten guldpenning, en dekoration buren af en polsk emigrant, betaltes med 35 rdr. Bland de större inropen må nämnas: den andra af enkedrottningen skänkta Parian-vasen, inropad at Blanche (kommissarien frågade om ej förnamnet var August) för 120 rdr; en af brukspatron Stråle på Rörstrand skänkt vas, inropad af grosshandlaren Smitt för 100 rdr; en annotationsbok (värd högst 2 rdr), en gåfva al skådespelerskan fru Zelma Hedin, inropad af grosshandlaren Björnbeck för 100 rdr. Kl. 7 och kl. 8 gjordes uppehåll och hr Uddman sågs till allmän förlustelse dricka thåö på scenen. Kl. 4,9 gjordes åter uppehåll då hrr Jolin och Uddman afträdde från sina befattningar och hr Hedberg blef kommissarie och Fredrik Deland mäklare. Nu gick auktionen raskare undan, men munterheten sackade af. Längre än till kl. 9 förmådde jag ej svara qvar; jag vet dock att alla sakerna denna gång bletvo slutsålda, auktionsklubban för 16 rdr. Den längs salongen gående läktaren var fylld med damer, men ej ens det minsta utrop kunde förmärkas från dem; kanske voro de flesta gifvarinnor, hvilka tyckte det vara roligt att höra hur deras gåfvor betaltes. De hade denna gång den tillfredsställelsen höra gifvarinnans namn högt nämnas vid hvarje artikel. Meyerbeers IIugenotterner, som nu åter upptagits på kengl. Stora teatern, gitves med en fulländning och ett lif som det är en verklig glädje att kunna intyga. Med allt skäl prisas m:ll Signe Hebbe för den präktiga bild hon gifver at Valentine; hr Arnoldsson är en Raoul, sådan att man ej förr än genom honom fått en aning om detta parti; hrr Årlberg och Willman hafva såsom Nevers och Marcel vunnit allmänt erkännande; kortligen gifvandet af Hugenotterner — jag hade så när glömt Louise Michaelis artistiskt fulländade återgifvande af drottningen — bildar en epok i kongl. teaterns annaler. -På Dramatiska teatern gifves en särdeles spirituell komedi: Ombyten, som allt sedan December förra året bibehållit sig på Theatre Od6on i Paris. Den blixtrar af glada situationer, och till den flytande dialogen, späckad med hurtiga ordvändningar, påstås att konungen och hofkamreraren Hvasser i förening skola vara uppfinnarne. Det hela är den gladaste bild af det ombytliga lifvet i Paris, man kan få se, framställd på ett synnerligt anslående sätt. På Södra teatern har gifvits en komedi: En komediant, som för många år sedan gats at Pierre Deland i landsorten och den hr Jolin nu bearbetat och lokaliserat, men ingendera delen särdeles lyckligt. Hufvudpartiet gifves af hr Thegerström med mycken talang, något som ej kan — om de öfrige medspelande. Belägringen af de begge Lejornas julexpositioner har redan börjat och solkströmmen växer med hvarje dag, så att vid det här laget är väl lagret i det närmaste utrymdt, så att endast ett Åurval återstår. Westerlånggatan strålar om qvällarne i den mest lockande julbelysning — idag, Söndag, äro alla bodar öppna — och ur bod i bod vältar sig folkmassan. Bland butiker intager kramhandlaren F. V. Tunborgs i brandförsäkringskontorets hus vid Mynttorget säkert det främsta rummet för närvarande och sannerligen jag begriper hur någon skall kunna öfvergå den i lyx och smakfull inredning, hvilken också lär kostat sem tusen riksdaler. Och en sådan osantlig massa dyrbara artiklar sedan! IIrr kramhandlare mäste förtjena ofantligt då så stora summor kunna nedläggas blott på inredningen. Vid Drottninggatan N:o 19 finner man en ny kramhandel, också elegant inredd, med massor af tyger och modeartiklar Ilerren vete hvar folket tager penningar ifrån till köpandet af dessa dyrbara saker, ty de gå åt, det är ett faktum. För dyrbar inredning utmärka sig äfven Ericssons hattbutik och Ambrosii juvelerarebutik, begge vid Drottninggatan: trymåer och mahogny och en liten madame-kassör vid sin nätta pulpet — allt skall vara på sin sransyska. Särdeles grann presenterar sig Ilamachers butik med sitt rika lager af alla slags parfymerier, artificiella blommor, handskar o. s. v. och två de näpnaste försäljerskor, som skaffa talrk publik — utanför fönstren. Basks pelsvarumagasin ådrager sig också mycken uppmärksamhet genom smakfull anordning af det högst rika lagret. Men jag vill ej be er följa med längre i vår julmarknad, det blir tröttande och trängseln är stor. Upp till marknaden på stortorget skulle jag dock vilja föra er, ty der rör sig ett äkta folklif. Alla menniskor tala om snö till Jul, och uppriktigt sagdt vore det väl, ty våra gator ha nu en tid varit så torra att vi ledsnat derpå och vi längta efter bjellrors klang, klingande före, knarrande snö, ty annars är det ej Jul riktigt, och så tycker man väl öfvorallt i vårt land