(Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 18 December. Ändtligen äro vi då på det klara med marsdagarnes mörka historia! Det var icke polismästaren Wallenberg, som anbefallde folkhoparnes trakterande med batong-slag med iakttagande att slag mot hufvudet ej singe utdelas, utan det var vår elegante ötverståthållare, baron Bildt, som dessa minnesvärda aftnar bestod traktaten — han erkänner det sjelt i sin till hofrätten ingifna förklaring och nu flera månader efter dessa uppträden, sedan hr Wallenberg lidit smälek på tusenfaldigt sätt, blifvit åtalad, står fortfarande under åtal, fått S:t Olatsorden, med ett ord utstått allt möjligt obehag, nu flera månader efteråt kommer baron Bildt ändtligen och förklarar hr Wallenberg vara så oskyldig som den sötaste lamunge; han påtager sig hela skulden och svepande kring sig sin rika erfarenhetsmantel står han der nu, en hugstor Mars, som hittills vackert hållit sig utom skotthåll för den allmänna harmens pilar. Men det var i alla fall bra att man vet hvar man har upphofsmannen till detta våld, för hvilket redan flera tått så dyrt plikta, det blir nu hr Bildts tur att parera alla utfall för hvilka han säkert blir mål, att med resignation mottaga och bära storkorset af S:t Olafsorden, som ej lär dröja att infinna sig till belöning för den Atlasroll han benäget åtagit sig, och att bättre än som skett i hans förklaring söka rentvå sig för provisorns på Morianen anklagelser. Baron Bildts förklaring innehåller åtskiliga tänkvärda saker, såsom ni redan funnit; med någon undran har man bland annat läst baronens upplysning, att afskjutna kulors lopp ej kan beräknas — något som man ej väntat sig höra af en s. d. artilleriofficer. Säkert är att öfverståthållarens offentliggjorda förklaring gjort stort uppseende här. Jernvägsstyrelsen har nu ändtligen börjat expropriera för sammanbindningsbanan, i det stämning i vanlig ordning lärer uttagits å konsul Fenger, hvilken eger det hus i Peter Myndes backe under hvilken jernvägen kommer att gå fram. Åtskilliga husoch tomtegare inom Clara församling ha varit uppkallade till jernvägsstyrelsen för uppgörelse, men jag känner ej rätt om öfverste Beijer lyckats att mäta ut ersättningsbeloppet med den af byggmästaren Alm för detta ändamål konstruerade alnen (komitöbetänkandet), i annat fall lära tomtegarne under sjelfva julveckan få emottaga expropriations-stämning, en julklapp som de väl ej kunna hafva så mycket emot. Hvad jag redan i våras antydde rörande Upsala-banan, nemligen att densammas öppnande skulle fördröjas derigenom att bangärden i Stockholm ej kunde i rättan tid fås färdig, tyckes nu äfven blifvit insedt at jernvägsstyrelsen och torde förklara orsaken hvarför den ej kunde vänta i ännu ett halft år, ty våra stadsfullmäktige behöfva väl minst så lång tid attrufva på jernvägsstyrelsens proposition om gemensam expropriation. (I parenthes torde jag få nämna, att stadsfullmäktige blott en enda gång visat sig raska och det var när de beslutade Nybrovikens fyllande). Det drager nog en god tid för fyllande af Clara sjö, då fyllningsämnena skola nedföras på en jernväg som ännu ej är påbörjad; att sedermera påla, lägga grund och bygga stationshus tager tid. Emellertid har härige nom en betydlig lång näsa konstruerats åt större delen af Upsala stads innevånare, hvilka redan nästa år trott sig kunna få resa på jernväg till Stockholm för att förse sig med behöfliga julklappar. I går afton fortsattes auktionen till förmån för vår skarpskytteförening, denna gång i Berngs salong i Berzelii park, dervid inträdet kostade 1 rdr. Å den der uppförda nätta teatern uppträdde kl. 26 hrr Jolin och Uddman med sällskap af protokollister m. fl.; hr Jolin adresserade sig med ett versifieradt föredrag till den af 200 å 300 personer bestående publiken, med uppmaning att friskt ropa in. En sextett af messingsinstrumenter hade dessförinnan utfört en ouverture. Största delen af de auktionsbesökande utgjordes af medelklassen, några framstående personer kunde man ej, med ett eller annat undantag, se till. Hr Jolin var kommissarie och hr Uddman mäklare; begge skötte sina roller mycket tillfredsställande och hr Uddmans godt! var vid flera tillfällen af slående effekt. Publiken satt kring de små borden med sitt the, sina tutingar o. s. v. och vid bränvinsförordningen, som förbjuder utskänkning af spirituosa vid auktioner, fästade man ej minsta afseende. Det gick litet trögt i början, men tog sig sedermera. För en korg med fem st. karameller uti betaltes 25 rdr; prinsessan Eugenies qvartetter kunde denna gång ej obtinera mer än resp. 10 å 12 rdr; lampmattor betaltes med