stående 0FH1J VÅGIU 1 REA. 9 ? de å Rysslands och de tyska stormakternas politik, gifver ofvanstående korrespondens helt visst en riktig skildring af Rysslands hållning i den slesvig-holsteinska trågan och, ötverhutvudtaget, äfven i de öfriga europeiska frågorna. Hvad Ryssland önskar skall ske med hertigdömena, låter sig väl ej för närvarande med bestämdhet sägas, men att det icke vill hafva en lösning i nationalitetens intresse finnes nog ej tvifvel om. Ryssland mäste, allenast för principens skull, vara en bestämd motståndare till ett afgörande af hertigdömenas öde, som kan nyttjas som ett priecedens emot Ryssland sjelft. Men härtill kommer ock, att bakom Slesvigs delning står en närmare förbindelse mellan Danmark och det öfriga Skandinavien, och det är just af fruktan för skandinavismen som kabinettet i S:t Petersburg gjort gemensam sak med de tyska makterna mot danska nationen. Den intima allians, som under polska trihetsstriden knöts mellan Preussen och Ryssland, är ett bevis på att det ej skall blitva något allvar med att till Danmark återställa det danskt-talande Slesvig. Det kan ej upptäckas det ringaste, som skulle kunna tyda på ett sådant återställande. Nord. Allg. Zeitung har visserligen helt nyligen i en artikel lexat upp det slesvigholsteinska partiet för dess fanatiska hat till allt danskt, men samtidigt berättas från Haderslev att tyska språket införts i dervarande folkskolor, och ofvannämnde hycklande tidningsartikel kommer härigenom att framstå i sitt rätta ljus, ifall af ett dylikt vittnesbörd göres behot efter preussarnes hela uppträdande i Slesvig. Hvad Österrike beträffar, kan man allraminst från detta håll vänta samtycke till frågans nationala lösning, och denna makts förhållande till Preussen visar dessutom att man ej heller tänker derpå. Det har oupphörligt talas om konflikter mellan de tyska stormakterna, men de hafva dock beständigt gått samma väg, till och med vid den sista asgörande krisen, då Österrike för att upprätthålla alliansen med Preussen, helt öppet måste bryta med mellanstaterna, och den komedi, som hittills uppförts i Wien, tyckes nu vara utspelad. Man kan vänta att Schmerling snart skall stå på samma tot med riksrådet som Bissmark står med kamrarne i Berlin. Den officiösa pressen i Wien angriper numera ej Preussen utan har i stället vändt sig mot mellanstaterna, och ett öppet och kraftigt fälttåg är öppnadt mot de liberala österrikiska tidningarne, hvilka, litande på statsministerns förklaringar, förfäktat en tysk politik och vändt sig emot alliansen med Preussen. Betecknande för ställningen är slutligen det, att i mellanstaterna nu föres ett lika häftigt språk mot Österrike som mot Preussen, ja, man talar t. o. m. öppet om bildandet af ett nytt Rhen förbund, hvarpå man naturligtvis från motsatta sidan svarar med den största indignation, och frågan om fremmande inblandning står således på dagordningen i Tyskland. Från Paris skrifves, som ofvanför nämndt är, att kejsar Napoleon äfvenledes noga följer utvecklingen af rörelserna i Tyskland, ehuru han ej vill låta detta påskinas. Från Berlin skrifves att hertigen af Oldenburg ännu ej afsagt sig sina arfsanspråk på hertigdömena, men omöjligt kan sjelf tro sig ha någon utsigt att få dem gällande. Enligt den nyligen företagna folkräkningen i Berlin, räknar denna stad f. n. 630,000 invånare, eller 30,000 mera än för 3 år sedan. Förhandlingarne i österrikiska underhuset skola ajourneras till d. 7 Januari. — Finanskomitön i Wien fortsätter sina arbeten. Det heter, att den uträknat ett deficit på 78 millioner gulden, under det den officiela berättelsen säger att deficit blott är 30 mill. Finansministern v. Plener önskar en fortlöpande bevillning till d. 1 Juli 1865; komiten skall emellertid bestämdt fasthålla vid en bevillning på 3 månader. Den tyska sociala demokratien, såsom hvars hufvudman den nyligen i duell fallne Ferdinand Lasalle betraktades, skall hafva på nytt organiserat sig under ledning af Lasalles vänner samt ämnar från och med 1865 års början utgifva en ny ny tidskrift, redigerad af d:r Schweizer, Becher, Herwegh, Carl Marx, öfveste Ristow, prof. Wittke i Leipzig m. fl. Alldenstund detta parti, som bekant står i ett fientligt förhållande till Schultze-Delitzsch och framstegspartiet, likasom det är afgjordt emot de tyska mellanoch småstaternas suveränitet, utnjuter det en viss tolerans i Preussen. Den nya tidskriftens namn skall blifva Der Socialdemokrat. Från Schweiz skrifves, att nationalrådet ingått på edsförbundets begäran, att en krigsdepot måtte under militärdepartementets förvaltning inrättas i Bern. Från Belgien berättas, att konung Leopolds födelsedag, d. 16 d:s, högtidligen firats. — I Brissel har attäckningen af Egmonts och Hoorns-statyn nyligen försiggått. Totalintrycket af monumentet säges vara förfeladt. Den nu öfverståndna ministerkrisen i Spanien är fortfarande föremål för vidlyftiga ut— — o— — —Or7J2a—Ha ;— L aq-pu-a KA