så till vida har jag visserligen blandat mig i edra affärer. Men ni bör komma ihåg det förhållande, hvari hon står till mig. — Hvarför har ni bedt henne att icke taga in de pulvren. — Derför att jag ej anser dem vara bästa medlet mot halsbränna; jag sade, att jag skall skicka henne något annat. — Ni är kall och trygg, sir, sade mr Carlton, och hans gamla hat mot Frederick Grey steg till kokhetta. Och det låg verkligen något särdeles kallt och likgiltigt i Fredericks sätt mot läkaren, som var mycket påtagligt och långtifrån angenärat för denne. — Ni och jag få en lång räkning att göra upp en dag, fortfor mr Carlton. — Det är kanske bäst, att vi aldrig komma till uppgörelsen, svarade Frederick. Jag vill icke framkalla den; kom ihåg det, mr Carlton, att jag icke söker framkalla den. Vi ha varit oense under åratal, som ni vet, men detta är ingen anledning till att vi skola gräla så snart vi råkas. Jag har ej ämnat förolämpa er genom att göra intrång i ert hus — och jag erkänner, att det är ett intrång, då vi äro så ovänligt stämda mot hvarandra, och jag ber er om ursäkt för att jag kommit. Jag skall försöka att afhålla mig från att mer komma hit. Om ett par dagar hoppas jag att damerna ha flyttat till sitt eget hem. Han gjorde en rörelse, antydande att han ville gå, när han slutat. Mr Carlton hindrade honom ej derifrån, och tvisten var slut. Men knappt hade begge försvunnit, förrän Judith kom ut ur en liten närbelägvn händkammare, hvari hon mot sin vilja varit fången. Hon kom ut med en syltburk i sin hand och ett ansigte, som röjde rädsla; allt som liknade gräl, skrämde Judith. Lady Laura Carlton var ännu i sitt rum och lätsade som om hon ej var återställd. Hon tyckte om konvalescensens friheter, hon tyckte om att man fjesade för henne och gaf henne delikatesser, geler och viner och läckra rätter att äta. Hon brukade stiga upp när klockan var nära tolf, låta kläda sig väl, gå in i sitt toilettrum och stanna der resten af dagen. Jane måste nu, då Lucy var bättre, dela sin tid temligen lika mellan Laura och Lucy, ty Laura vur svartsjuk och anspråksfull. Lauras sinnesstämning var ej egnad att befrämja hennes tillfrisknande — den var det åtminstone icke i det fall, att lugn utgjorde ett vilkor för den. Den hennes misstanka, som förknippade hennes man med de personer, hvilka bodde i Tuppers hus, hade under de begge sista veckornas isolering blifvit starkare. I Laura Carltons hjerta fanns en alltid brinnande känsla af djup förödmjukelse. En äkta mans trolöshet är alltid förödmjukande för hustrun och Laura led deraf i hög grad. Då man betsinnar, att hon för högt uppskattade sin börd och titel och den plats hon innehade bland småstadens nollor, då man erinrar sig, huru passionerad hennes kärlek för mr Carlton varit, huru fullkomligt hon under den första tiden af sitt äktenskap hade hängifvit sig åt honom, förefaller det icke underligt, att hon kände förolämpningen mycket